Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
och tro hvad du vill; men faktiskt vet du precis lika mycket som
förut, nämligen — • ingenting.
Utan vidare skyndade främlingen törbi portierns loge.
Han såg grefven och skådespelerskan gå uppför trappan.
Så säker och själfmedveten, som om han själf bott på
hotellet, skyndade han efter dem. Därvid mumlade han leende för sig
själf:
— Här ha de alltså inkvarterat sig. Skönt, att vi ändtligen
veta det. Jag säger ingenting om det. att herrskapet^ reser
inkognito, ty de ha nog sina randiga skäl till det, men det är under
sådana förhållanden minsann inte lätt att finna dem.
Han kom upp i korridoren just i det ögonblick, då grefven
öppnade dörren till det af honom bebodda rummet.
Fort skyndade han dit.
— Förlåt, herr grefve! tilltalade han denne. Skulle jag kunna,
få säga er ett par ord mellan fyra ögon?
Förskräckt vände sig grefve Adlerström hastigt om mot mannen.
— Min Gud, det är ju spionen, hviskade Anna hastigt till
grefven.
Denne stirrade med ängsligt forskande blickar på främlingen.
Men strax därpå sade han i en ton af tvungen, kylig
höflighet:
— Ni tar helt säkert miste på person, min herre. Mitt namn
är Gryner, köpman från Stockholm. Jag är ingen grefve.
— Åh nej, jag misstar mig inte det ringaste, herr Gryner,
svarade främlingen listigt leende. Er fästmö, skådespelerskan fröken
Anna Neuman, kan naturligtvis vara närvarande vid vårt samtal.
— Herre, se i främlingsboken, så ska’ ni få se, att det inte
för närvarande i hela hotellet bor någon grefve och inte hågon
fröken Neuman.
— Det betyder ingenting, herr grefve. Främlingsböckerna
innehålla rätt ofta mycket vilseledande uppgifter rörande resandes namn
och stånd. Men om ni så önskar, kan jag ju mycket väl kalla er
herr Gryner.
— Ni är närgången, min herre . . .
— Oförskämd är rätta uttrycket, gnisslade Anna.
Men främlingen fortfor leende:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
