Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 55. Tschang Yaos beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
vetat förskaffa sig tillträde till ransakningshäktets inre, och att han
hjälpt fången att rymma. Är det inte oerhördt?
— • Förskräckligt! O, det är ju alldeles förskräckligt! klagade
grefvinnan Lilly. Hur är det bara möjligt, att den karlen kunnat
rymma?
Hvarken konstapeln eller kommissarien förmådde besvara den
frågan.
Den senare skulle inte alls ha satt tro till denna nyhet, om
icke konstapeln inrapporterat händelsen såsom ett taktum.
— Förlåt, fru grefvinna, att jag genast aflägsnar mig! sade
han. Men ni behöfver inte alls vara rädd och ängslig. Konstapeln
skall efter detta hålla vakt här med fördubblad samvetsgrannhet.
Kanske lyckas vi snart åter infånga rymmaren, och är lyckan oss
en smula bevågen, så ska’ vi nog också snart ha fått fatt i de båda
andra: den person, som spelat murare, äfvensom doktor Brummer.
Så snart vi uppnått något resultat, skall jag låta underrätta er.
Kommissarien aflägsnade sig.
Konstapeln gjorde honom sällskap.
I hvilken tryckt sinnesstämning Lilly och Greta måste befinna
sig, det kunna vi ju mycket lifligt föreställa oss.
Den förra uttalade öppet sin misstanke, att hennes man vore
delaktig äfven i denna sista bedrift; ty enligt allt att döma måste
pänningen här åter ha spelat en hufvudrol och fångvaktaren ha
blifvit mutad.
Den förmodan låg ju nära till hands, att grefven låtit befria
denne sin nye medbrottsling, för att denne icke skulle förråda något
rörande det planlagda giftmordet.
— Vi måste resa härifrån så snart som möjligt, sade Lilly,
ty jag känner nu på mig, att vi trots all vaksamhet från polisens
sida ej längre äro säkra till lifvet här i Norrköping.
Folke Wallmark sökte intala de båda fruntimren mod och
tröst.
— Lita på mig! sade han. Jag skall troget hålla vakt. Så
länge jag vistas i er närhet, kunna ni vara fullkomligt lugna, och
i nödfall resa vi härifrån redan i morgon dag.
— Ack, jag skulle helst vilja ge mig i väg nu genast,
suckade Lilly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
