Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 59. Där orange och drufva glöda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■681
Då vi komma närmare, se vi, att den ena af de båda
byggnaderna i själfva verket är en liten, men likväl förtjusande vacker
villa, under det den andra byggnaden mera liknar ett af dessa
förrådshus, i hvilka vingårdsvaktarna bo.
Vägen leder ända tram till den lilla fria plats, som utbreder
sig framför villan.
Därifrån utgrena sig endast smala gångar, som dels leda direkt
till vinbergen, dels till oliv- och cypresslundarna.
Vi gå omkring den lilla nätta villan och komma in i en vacker,,
stor trädgård, som utbreder sig bakom den satnma.
Denna trädgård är på alla sidor omgifven af en mur.
Genom en liten port stiga vi in i trädgården och begifva oss
till den af vinrankor och olivträd så svalt beskuggade bersån.
Här sitta kring ett rundt "bord tre oss välbekanta personer.
I en tvärs öfver bersån spänd hängmatta hvilar ett sofvande barn.
Just nu låter det höra sin kraftiga stämma, och nästan
samtidigt stiga de båda vackra fruntimmer upp, hvilka hittills suttit där
kring bordet, sysselsatta med hvar sitt handarbete.
Äfven den unge man, som suttit där vid bordet i bersån midt
emot de båda fruntimren och läst för dem i en framför honom
liggande bok, stiger hastigt upp.
AHa tre skynda till hängmattan och betrakta med
glädjestrå-lande blickar det ur sömnen uppvaknade barnet, som ser så
lefnads-triskt och frodigt ut.
Ur den ena kvinnans ögon talar moderslyckan så tydligt, att.
vi redan vid första ögonkastet i henne igenkänna barnets mor.
Hon lutar sig ned öfver barnet, kysser det så ömt och tar upp
det ur hängmattan.
— Här i det fria sofver man allt ändå bra skönt, min älskling,
säger hon. Du har sofvit länge, min älskling; men så har också
sömnen gjort dig så godt. Dina små kinder ha blifvit så rosiga af
den stärkande sömnen.
Den andra unga kvinnan och herrn trängde sig nu fram till
den lyckliga modern och betraktade med ett uttryck af den
innerligaste glädje barnet, hvilket så muntert och leende blickade upp till
sin vackra mor, som om det redan förstode, hvilken präktig, äiel
och omtänksam kvinna dess mor är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
