Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 101. En mot åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1159
skulle med sitt ärliga namn kunnat öfverskyla den pliktförgätna
Annas skam.
Nej, Edvard ville ej ha en hustru, som man med fog kunde
peka finger åt.
Hans dröm var slut, och ödet hade utkorat honom, till att
hämnas på den, hvilken han i kärlek gärna skulle ha förlåtit hennes
ungdoms högmod och lättsinne.
Han hade ju måst förakta sig själf, om han icke föraktat
och i sitt hjärtas djupaste djup afskytt Anna.
Det var denna hemlighet, hvilken Tschang anförtrott sin vän
Wallmark, som nu utgjorde samtalsämnet mellan Folke och Lilly.
Vi kunna ju lätteligen tänka oss, att grefvinnan Lilly måste
vara på det högsta ’ förvånad öfver den outtröttlighet, hvarmed
Tschang Yao från första ögonblicket ända till närvarande stund
antagit sig hennes sak och med lejonmod så hjältemodigt försvarat
henne mot hennes bittraste fiender.
Redan för att kunna tydligt ådagalägga det rena och ädla
i Tschang Yaos afsikter och tänkesätt måste Folke besvara sin
Lillys frågor.|
Någon orätt begick ju inte Folke, när han för grefvinnan
yppade den präktige Tschangs gripande hjärtehemlighet; ty Tschang
hade ju endast gent emot Anna, grefve Adlerström och deras
själsfränder kring sin person väft en slöja af hemlighetsfullhet och ej
gifvit sig till känna, ty han hade därigenom velat göra sig så
mycket mera fruktansvärd för dem.
Naturligtvis kände grefvinnan Lilly det djupaste medlidande
med Tschang.
— Ack, sade hon, jag vet, att jag aldrig ens närmelsevis kan
löna och vedergälla honom för allt, hvad han gjort för mig och
mitt barn; men jag vill bedja för honom. Jag vill bedja den käre
Guden, att han måtte beskära den förträfflige Edvard ett hjärta,
i hvilket han kunde finna en riklig ersättning för förlusten af den
där Anna.
— Lilly, sade Folke djupt rörd och gladt tillika, om du vill
visa dig tacksam mot den gode Edvard, så skulle du väl kanske
ändå komma i tillfälle därtill.
— O, så säg mig då genast, på hvad sätt, Folke! Jag
skulle vilja gifva några år af mitt lif, om jag därigenom kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
