Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 104. Beklagligt missförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1187
de trodde, att han bara dragit sig tillbaka för att skrifva ett bref
eller för att hvila en smula.
Hade Greta hört hela Edvard Rehns monolog, så skulle det
beklagliga missförståndet ingen gång ha uppstått.
Greta gick ut på terJassen och uppsökte där en undangömd
plats för att få gråta ut.
Hon hade så mycket gladt sig åt att ändtligen få veta, hvilka
hennes föräldrar egentligen varit, men nu hade allt det där blifvit
henne alldeles likgiltigt.
Hon visste, att Tschang tillförsäkrat Janos en stor belöning
för tillrättaskaffandet af de papper, som rörde Gretas börd, och som
befunno sig i doktor Brummers ägo.
Men nu, då hon var öfvertygad om, att Tschang ej mera
älskade henne, önskade hon inte alls att få veta någonting närmare
om sin börd.
Hon hade nu ingen annan önskan än den att få förblifva i
sin anspråkslösa ställning som grefvinnan Lillys tjänarinna; ty hon
kände sitt hjärta för väl för att kunna inbilla sig, att hon någonsin
skulle kunna älska någon annan man än Edvard Rehn.
Att här på denna så härliga, förtjusande vackra fläck af Guds
jord gråta så bittra tårar, var så mycket bittrare, som allt, hvad
ögat här rundt omkring skådade, liksom var enkom bestämdt att
glädja och lyckliggöra människohjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
