Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 108. Den sista skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1218
Det värsta för Folke/ var, att han absolut ej hade en aning
om, hvem Tschang menat med de där orden.
I sin glada sinnesrörelse och i sin sträfvan att genast skingra
alla tvifve’1 och allt missförstånd hade han underlåtit att först
meddela grefvinnan Lilly hvad han fått veta.
Nere vid hamnen fick Folke veta, att Tschang visserligen
varit där och hört efter, om det fartyg, om bord på hvilket Janos
befann sig, redan signalerats; men han fick också veta, att Tschang
legt en vägvisare för att företaga en utflykt till en närmare
betecknad ort.
Man upplyste Folke om, att Tschang med vägvisaren först
för en liten stund sedan begifvit sig i väg, och att han, om han
skyndade sig, nog snart skulle lyckas upphinna de båda männen.
Folke beslöt genast göra det, ty han ville naturligtvis så fort
som möjligt underrätta vännen om sakernas så glädjande vändning
och därigenom återgifva honom den förlorade lyckan. Han
skyndade alltså fort i väg därifrån i hopp om att snart kunna upphinna
vännen.
Edvard, som ej hade någon aning härom, hade under vägen
ändrat sin plan och ej begifvit sig till den ort, dit han ursprungligen
ämnat sig.
Han hade föredragit att klättra upp på ett berg, hvarifrån han
hade en vidsträckt utsikt öfver hafvet.
Och eftersom han helst var ensam med sin smärta, hade han
aflönat och affärdat vägvisaren.
Från den ensliga, högt belägna punkt, där han befann sig,
kunde han äfven öfverskåda staden och se det hotell, hvari hans
käraste på jorden, hans Greta, befann sig.
Mellan henne och honom gapade en djup afgrund, öfver
hvilken ej kunde slås någon bro.
Han kände visserligen den väg, som från denna höjd ledde till
den, hvarpå hotellet låg, men — vägen till den älskades hjärta var
honom obekant.
Tschang öfverlämnade sig åt sina smärtsamma drömmer ier i
hopp om att ändtligen vinna kraft för att kunna manligt försaka,
för att kunna afstå från sitt käraste. Att striden ej var lätt för
honom, det framgick tydligt däraf, att han sedan några dagar tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
