Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 114. Den härligaste lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1279
Han skildrade de båda brudgummarnas äfvensom de
älskliga brudarnas ädla karaktär och förespådde dem den ljufvaste
lycka.
— I skolen i dag hålla ert intåg i edra festligt smyckade hem.
sade han bland annat, och skolen med tacksamhet mot den Gud,
som aldrig öfvergifvit eder, fastän det ’under stundom så ville synas,
säga och bedja: "Herre, vi prisa dig, att du så underbart
och-nådigt fört oss. Dat gamla är förgånget, si, allt är nytt och härligt
vordet! — Er förtröstan på Gud har upprätthållit er i all nöd och
sorg. Ja, ja, mina vänner, I skolen med mig och alla dem, som
i dag glädja sig med eder, bekänna och intyga, att en fast
förtröstan på den Gud, som länkar människornas öden, är den
härligaste klenod, som en kristen kan bära i sitt hjärta. Det är ingen
tom inbillning, denna tro på försynens visa skickelse. Blicka vi vid
slutet at syåra pröfningar tillbaka, sà måste vi säga:
»Till sina barn den högste ser
Med samma fadersöga,
Om ock hans glada sol ej ler
Beständigt från det höga.
Det måste vara moln och regn,
Att ej må felas saft och hägn
Åt jordens ädla gröda!
Det måste vara sorg och gråt,
Att världen ej och dess försåt
Må trones frukt föröda.
När solens milda strålar snart
Igenom molnen bryta,
Är luften frisk och fästet klart,
Och grön, står jordens yta.
Förbida Gud, min sorgsna själ!
Hvad Herren gör, är rätt och väl:
Han prot var sina trogna;
Men töcknet skingras efter hand,
Och full blir dagen i det land
Där hoppets skörd skall mogna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
