- Project Runeberg -  Abraham Lincoln : En lefnads- och karaktärsteckning /
16

(1918) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lincoln som älskare och familjefader. Han blir kongressman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begrafning återkom McNamar från Vermont
i sällskap med sin moder och sina
syskon. Fadern hade dött. McNamars
besynnerliga beteende mot Ann
Rutledge har aldrig blifvit förklaradt.
Inom ett år efter sin återkomst gifte
han sig med en annan flicka. Det
troliga är väl, att hans kärlek till Ann
Rutledge svalnade, efter det han reste
från New Salem.

Den 9 september 1836 erhöll Lincoln
lagligt tillstånd att uppträda som
advokat vid domstolarne. Han fortsatte
dock ännu någon tid med sitt
landtmäteri. New Salem hade emellertid
sett sina bästa dagar, befolkningen
flyttade därifrån och postkontoret
stängdes. På våren 1837 flyttade
Lincoln till Springfield, som på den tiden
hade 1,500 invånare och var näst
Chicago det mest lofvande samhället i
Illinois. Han umgicks med tanken på
att gifta sig med en miss Mary Owens
i New Salem, en ungmö ett år äldre
än han, hvilken lagt ut sina krokar för
honom. Men då han i ett bref framställde
sitt frieri på ett minst sagdt
tvekande sätt, gaf hon honom korgen.
I ett bref till en vän yttrade han
därom: “Mången man har blifvit gjord
till en narr af någon flicka, men det
kan aldrig med full rätt sägas om mig.
I detta fall gjorde jag på det mest
lysande sätt mig själf till en narr. Jag
har nu beslutat att aldrig mer tänka
på giftermål, och det af den orsaken,
att jag aldrig skulle kunna bli belåten
med någon, som vore dum nog att vilja
ha mig.”

Tillsamman med advokaten Stuart
bildade Lincoln nu advokatfirman
Stuart och Lincoln och blef inom kort en
af de mest populära männen i hela
staden. Han hade sitt rum ofvanom
en butik, som utgjorde en sorts
mötesplats om kvällarne för en del af
stadens framåtsträfvande unga män.
Lincoln blef hufvudfiguren i detta kotteri,
som vid den sprakande brasan i en
jättestor kamin diskuterade dagens
frågor och inom sig räknade sådana
män som Stephen Douglas, nu praktiserande
advokat och legislaturmedlem,
G. D. Baker, längre fram i tiden
senator, O. H. Browning m. fl. I trots af
sitt ovårdade yttre var Lincoln en
gärna sedd gäst äfven i stadens finare
familjer, och man finner hans namn på
alla listor öfver anordnarne af kalas
och banketter. Han tjänstgjorde t. o. m.
på kommittéer för kotiljongtillställningar.
“Vi tyckte alla om Lincoln,
fast han icke var af den muntra
sorten”, yttrade 50 år senare en gammal
dam på tal om 1830- och 40-talets
Springfield. “Han dansade sällan och
var aldrig vidare uppmärksam mot
damerna, men han var välkommen öfver
allt och var alltid medelpunkten i de
samtalande grupperna. Det enda vi
flickor egentligen hade emot honom
var, att han alltid utöfvade en sådan
stark dragningskraft på männen.”

Sitt hat mot all orättfärdighet
visade han ofta. En kväll hölls ett
politiskt möte i domsalen, som för
tillfället var belägen i ett rum direkt
under Stuart och Lincolns lagkontor. I
taket rakt ofvan om talarestolen fanns
en fallucka. Lincoln, som händelsevis
befann sig i sitt kontor, hörde, hur de
församlade försökte rycka en talare,
som förargat dem med några anmärkningar,
ned från talarestolen. Helt
oväntadt flög falluckan upp, ett par
långa ben syntes i öppningen, och i
nästa ögonblick stod Lincoln midt
bland de församlade och ropade:
“Stopp, mina herrar! I detta land äga
vi fri yttranderätt.” Sällskapet
lugnade sig, och talaren fick fortsätta.

På sommaren 1840 förlofvade Lincoln
sig med en miss Mary Todd, en
liflig, fint bildad ung dam af god
familj. Hon hade året förut kommit till
Springfield för att stanna hos en där
bosatt, gift syster, och hade genast
fått en svärm af beundrare, bland dem
den alltid prydlige och siratlige Stephen
Douglas. Men hon fäste sig mest vid
Lincoln, hvilket väckte stor förvåning
hos hennes släktingar och gaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:28:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lincolna/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free