- Project Runeberg -  Beskrifning på en ny linberednings-machin, uppå hvilken linet kan, med ens, både bråkas, skäktas och borstas /
7

(1837) [MARC] Author: Gustaf Magnus Schwartz - Tema: Textiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beskrifning på en ny linberednings-machin - Linrötningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afseenden bör föredragas rötning på land, hvars
framgång äfven mycket beror af väderleken, måste likväl
vattenrötningen förrättas väl, eller med förmåga att
bedömma när den är rigtigt fullbordad; ty eljest
erhålles, om rötningen varit otillräcklig, ett segt,
svårbråkadt Lin, som, igenom de medel man vanligen
använder för bråkning af landrött Lin, eller genom
brytning på handbråka, utan föregående krossning
eller bultning, antingen alldeles icke, eller blott med
mycken möda och tidspillan, kan beredas. På den
landrötta Linstjelken är äfven den träagtiga delen
sprödare, än på den vattenrötta, och landrött Lin är
derföre lättare att bereda än vattenrött; hvilket, jemte
svårigheten och obehagligheten att röta Lin i Dam,
på ställen der endast detta vattenrötningssätt är kändt,
eller tillfälle till rötning uti insjö eller rinnande vatten
saknas, är hufvudorsaken hvarföre landrötning ännu
allmänt i de södra och östra delarne af Tyskland
begagnas. Det händer också, att vattenrött Lin, som
icke blifvit nog starkt rött, måste ombråkas efter
förnyad varmtorkning, och likväl fordrar mycken
skafning för att blifva fullt rent[1]. — Åtskilliga sätt


[1] Efter Linets upptagning ur jorden böra fröknopparne
genast afrepas, och stjelkarne, innan de hinna torka, särdeles
i skatändan (som, till förekommande deraf, betäckas med
rotändar af et nästföljande hvarf), nedläggas i vatten till rötning;
ty efter torkning rötes Linet trögare och ojemnt. Ett tecken
till nära fulländad rötning under vatten är, att
luftutvecklingen eller de små blåsor, som uppstå ur Linet, upphöra,
och Linet, sig sjelf öfverlemnadt, sjunker; då äfven några
ur massan utdragna strån, hvart för sig kastade på vatten,
böra genast, ehuru långsamt eller icke alltför fort, helt och
hållet nedsjunka; hvilken sjunkning alltid börjar med
rotändan, som fortare rötes. Kännetecken på fulländad rötning
är, att, vid varsam afbrytning af ett Linstrå på midten,
bastet bibehåller sig helt, och vid dragning fullkomligt och i
ett stycke kan afflås från de båda halfvorna, så att, om den
återstående träagtiga delen vidare på flera ställen afbrytes,
intet bast på dem återstår. Äfven bör, om ett Linstrå
afbrytes på två ställen, en tum från hvarandra, den träagtiga
delen deremellan lätt kunna efter längden utskjutas ur bastet.
Om bastet dervid är slemmigt, har likväl rötningen redan
varat för länge. Men dessa prof göra dock icke ensamma
tillfyllest; man bör, så snart Linet sjunker, hvar sjette timme
uttaga en liten knippa eller hand full ur Linmassan,
åtskilja stråna och skyndsamt torka dem på något varmt ställe
till följande dag. Kan Linet då utan svårighet beredas, så
är rötningen behörigen fulländad; annars icke. Man
behöfver icke frugta, att en dags längre rötning kan skada Linet,
så framt det är väl sänkt; eller icke ligger alltför nära
vattenytan och solen icke kan uppvärma vattnet, eller man icke
röter i Dam med stående vatten, der Linet vid varm
väderlek lätt tager skada vid ett halft dygns för lång rötning. —
I Ångermanland bygger man, enkom för Linrötningen, ett
slags flottbro till Linsänkning, af 4 stycken grofva,
sammanhuggna timmerstockar, som efter behof beläggas med spiror
och lastas med sten, och under hvilken flottbro
Linrötningsklofvarne nedtryckas bredvid hvarandra, för att hållas
tillbörligen sänkta och i skugga; då rötningen sker jemnast.
Den Svenska Linrötningsklofven liknar en stege. Linet
lägges tvers öfver densamma, till en alns höjd, i små löst
ombundna knippor, hvardera utgörande en hand full, och sedan
sammanbundne till större. Öfver Linet är en stång lagd
och fastbunden vid ändarne, att sammanhålla hela massan.
Vid nedläggning i vattnet omvändes klofven och, i fall man
icke har någon sänkbro, belastas klofven på annat sätt så,
att Linet hålles 6 till i2 tum under vattenytan; men det får
icke vidröra sjöbotten. — I Flandern nedlägges Linet nu
mera till rötning, i upprätt ställning, eller på det sätt, att
det, först sammanbundet i små knippor, sedan förenas i stora,
som, med rotändan nedåt, och någon lastning på den öfra
ändan, så ställas i vattnet, mellan nedslagna pålar, att det
vid fulländad rötning kan fritt nedsjunka. Vid denna
upprätta ställning af Linet hafva de luftblåsor, som utveckla sig
under rötningen, bättre tillfälle att afskiljas och uppstiga;
hvarigenom rötningen jemnare fortgår. Linmassan betäckes
med ris och bräder, samt belastas med sten, så att den står
under vattnet, men likväl icke hinner bottnen. Man måste
noga gifva akt på när luftblåsorna upphöra och Linet
sjunker, då betäckningen genast borttages, och Linet undersökes
om det är nog rött. — Efter rötningens slut sköljes Linet
från påsittande orenlighet, och utbredes, såsom vanligt, för
8 dagar, eller, i fall det icke är fullrött, en längre tid, på
en icke alltför mager gräsvall, eller på en gräsbeväxt
stubbåker; igenom hvilken utläggning Linet blir icke allenast
mera lättberedt, utan äfven hvitare. Det torkas derefter,
först i fria luften, antingen genom uppsättning grensle på
gärdesgård eller stänger, eller genom knippornas ställning
emot hvarandra kretsformigt, i små glesa stackar eller så
kallade Lin-rökar. — Uti dammar, så framt vattnet icke
ombytes och årstiden är varm, fulländas Linrötningen oftast
på 5 à 6 dygn, och fordrar derföre mycket större
uppmärksamhet, för att icke gå för långt, eller till öfverrötning; men
uti insjö med klart vatten, då åtminstone 2 veckor åtgå till
Linrötning, och isynnerhet i sagta rinnande vatten, der man
erhåller det vackraste Lin, och hvarest rötningen
gemenligen utdrager hela 6 veckor och längre, kan den verkställas
så mycket säkrare och jemnare; hvarföre också rötning i
Dam begagnas endast der tillfälle till rötning i klart
insjövatten eller i sagta rinnande vatten saknas. Lin rött uti
instängdt vatten, erhåller ock en något mörkare färg.
Dessutom utvecklas vid rötning i Dam en högst oangenäm och
för helsan skadlig lukt, och Linet blir dervid vanligen
mera orent och svårare att torka. Då man är nödsakad att
röta i Dam, bör derföre vattnet antingen genom ett
beständigt till- och aflopp, eller genom pumpning eller på annat
sätt förnyas. — Saltsjövatten är icke tjenligt till Linrötning,
emedan Linet deri bliver sträft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Sep 28 16:07:04 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/linmachin/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free