Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afdelningar inom fåglames klass och fingo åtminstone delvis länge
behålla de LlNNÉanska namnen. Exempel härpå äro Accipitres
(»rof-fåglar»), Anseres (»simfåglar»), Scolopaces (»vadare»), Gallina
(»hönsfåglar») och Passeres (»tättingar»). Ordningarne Piccey som inneslöt
kråkfåglar, diverse klätterfåglar etc., samt Macrorhynchce (trana, stork
och häger) hade mindre existensberättigande. Den senare af dessa
indrogs också redan i sjätte upplagan af »Systema Naturce» och kom
då in under ordningen Scolopaces.
»Amphibia* delades i andra upplagan i tvenne ordningar
»Reptilia» med 4 fötter och »Serpentia» utan dylika. Den första af dessa
inneslöt tre *genera»: Testudo, Rana och Lacerta, hvilka ju hvart och
ett borde fått ordningsvärde förutom det att »Lacerta» inneslöt ej
blott ödlor, utan äfven krokodiler och salamandrar.
För fiskarne accepterade Linné det system, som hans vän
Peter Artedi, *summus czvi nostri Ichthyologus», utarbetat och dess
förtjänster såväl som brister böra alltså tillräknas denne.
Första till och med sjätte upplagorna af »Systema Naturce» äro
med afseende på de högre djuren hvarandra ganska lika. De
tillhöra så att säga samma utvecklingsskede. Den sjätte trycktes i
Stockholm 1748. Den närmaste upplagan i ordningen af dem, som
utgåf-vos af Linné själf, var den io:de. Den utkom jämnt ett decennium
senare 1758. Den tidrymd, som förflutit mellan dessa båda
upplagor, hade för Linné såsom zoolog varit ytterst betydelsefulla. Han
hade under denna period fått tillfälle att se och närmare studera en hel
del samlingar såsom t. ex. konung Adolf Fredrik/s, drottning
Lovisa Ulrikas, C. De Geer s m. fl. privatsamlingar. Själf hade han
anlagt ett museum vid Uppsala universitet och Vetenskapsakademien
hade äfven börjat med de samlingar, som senare en gång blefvo
ursprunget för Riksmuseum. Linné’s talrika lärjungar, som företogo
resor till många olika länder, hemskickade eller hemförde värdefulla
samlingar och anteckningar, som fyllde en hel del luckor i vetandet.
Linné var nu också en berömd man, som mottog både naturföremål
och meddelanden om sådana från olika trakter af jorden. Allt detta
bidrog till att göra hans kunskap både mera omfattande och
djupgående. Den io:de upplagan af * Systema Naturce» bär också de
tydligaste vittnesbörd härom. Ej blott omtalas och beskrifvas där ett
ofantligt mycket större antal djurformer, utan den systematiska
indelningen har i flera fall vunnit mera stadga och blifvit så att säga mera
helgjuten. Dock saknas ej svaga punkter och i ett eller annat fall
visar sig en tillbakagång, såsom längre fram skall påpekas. I denna
upplaga framträdde också LlNNÉ’S snillrika binomenklatur fullt utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
