Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moehring indelas fåglarne i fyra hufvudafdelningar. Den första af
dessa kallas %Hymenopodes* och delas i sin tur i tvä
underafdelnin-gar nämligen Linné’s *Pica* och % Passeres». Den nästa kallas
*Dermatopodes* och sönderfaller ocksi i två underafdelningar
nämligen LlNNÉ’S * Accipitres» och * Gallina*, i h vilken sistnämnda dock
äfven dufvorna inkorporerats. Den tredje hufvudafdelningen
benämnes *Brachypterce» och innefattar strutsfåglar, men däijämte också
dronten och trappame, hvilken sistnämnda omständighet gifver
afdel-ningen en onaturlig begränsning. Fjärde hufvudafdelningen
*Hydro-philce* omfattar LinnévS *Anseres* och *Grallce*, men sönderfaller
hos MOEHRING i 4 undergrupper efter näbbens beskaffenhet. Den
första af dessa »Odontorhynchce* består af flamingo, skedstork (af
MOEHRING kallad Pelecanust) Anas, Mergus och Anhinga. Detta är
alltså en mycket heterogen blandning af en så liten grupp. Därnäst
följer *Plaiyrhynchce*, som blott innehåller lunnefågel-släktet (af
MOEHRING döpt till Spheniscusl). Den tredje gruppen * Stenorhynchce*
omfattar återstoden af de ej redan nämnda simfåglarne utom
dopptn-garne, som tillsammans med sothönan få ge upphof till nästa grupp
*Urinatrices*. Slutligen komma vadarefåglarnes hufvudmängd under
namnet * Scolopaces* d. v. s. detsamma, som Linné använde i 6:te
upplagan af »Systema Naturm». Moehring’S kunskap om fågiarne
synes ha varit ganska torftig och de förändringar af det LlNNÉ’anska
systemet, som han gjort, äro, som synes, helt konstlade och i regel
alldeles misslyckade. Det sistnämnda gäller äfven om en hel del af
de af Moehring använda släktnamnen, t. ex. att öfverflytta det
redan under pndinneansk tid välbekanta namnet Pelecanus till skedstork,
och Larus till tärnorna, att benämna skärfläckan, som redan hos
Ges-NERUS hette *Avosetta seu Recurvirostra*, * Trochilus* o. s. v. trots
det att dessa släkten redan af LlNNÉ begåfvats med fasta släktnamn,
är, en hel del andra exempel att förtiga, närmast att beteckna som
onödiga påhitt.
Andra LlNNÉ’s samtida voro mera afvikande och själfständiga i
sin uppfattning af fåglames systematiska ordnande. Klein1 försökte
t. ex. att göra ett fågelsystem, men var som vanligt därvid mera
originell än lycklig. Han ville äfven här liksom bland däggdjuren
uteslutande hålla sig till yttre och helst numeriska karaktärer.
»Familjerna» tilldanades därför af honom efter tårnas antal och ställning.
Den första familjen med två tår utgjordes af släktet * Struthio*, den
andra med 3 tår af * Casearius*, * Tarda* (= trapp), * Gavia* (=
1 •Historia Avium Prodromus», Lubeck 1750.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
