Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett annat biologiskt ämne, som fängslade Linnér
uppmärksamhet, var frågan om fåglarnes flyttning. Härom författade han också
en af de talrika disputationer,1 som genom hans lärjungar
ventilerades. De orsaker, som enligt LlNNÉ’s åsikt vållade fåglarnes flyttning
söderut, var vinterkölden med ty åtföljande brist på föda för dem,
som lefde af insekter, maskar och dylikt, eller i kärr och vattendrag
sökte sin näring. Deras återvändande däremot hade sin grund däri, att
här om sommaren fanns riklig tillgång på insekter — han nämner
särskildt Lapplands massor af mygg. De långa sommardagarne och
de ljusa nätterna satte också fåglame i tillfälle att då förse både sig
själfva och de glupska ungarne med föda. Våra skogar lämnade
undangömda och goda häckplatser. De södra ländernas alltför stora
värme förmådde ock de tjockfjädrade såsom gässen att söka svalare
uppehållsort. Slutligen voro hembygdskärleken och vanan mäktiga
faktorer, som drefvo fåglarne att återvända. LlNNÉ uppräknar sedan
de af honom kända fåglarnes vanor i detta afseende samt framhåller,,
hvilka som flytta och hvilka som stanna kvar äfven om vintem.
Han gifver skäl, hvarför en del kunna stanna såsom t. ex.
hackspet-tame, emedan de äfven om vintem kunna finna insektlarver till sin
näring i gamla trädstammar. Likaledes framhålles, att vissa simfåglar
ej flytta längre än till dess de finna öppet vatten. Sålunda träffas
svaner vid Skånes stränder och likaså gräsänder, hvilka senare dock,
då det är kallt, fa lof att ge sig af till Tyskland o. s. v. Knipoma
kunna stundom stanna öfver hela vintern i öppna strömdrag. På
samma sätt kan strömstaren finna sin föda vid forsar och i ofrusna
källor. På det hela taget är framställningen om de olika arternas
förhållande riktig. Vid redogörelse för småfaglarne komma dock en
del felaktigheter, såsom då Linné tror, att blåhaken ej flyttar från
Lappland ens om vintern, emedan han ej någonsin funnit den vid
Uppsala, dock vet han, att närstående former flytta. Ännu
märkvärdigare är det dock, att han ej anser omöjligt, att kungsfåglarne öfver
vintern gömma sig under stenar och trädrötter och tornsvalorna i
ihåliga träd. Slutligen skattar Linné äfven åt den för öfrigt ännu i
nära hundra år efter hans tid kvarlefvande folktron, att svalorna
skulle öfvervintra på sjöbotten. I stort sedt röjer dock framställningen
insikt om fåglarnes vanor såväl som biologisk blick.
Men det var ej blott enstaka fenomen, som blefvo uppenbara
för Linné’s biologiska skarpblick. Många företeelser af allmängiltig
natur voro af honom kända. Såväl »kampen för tillvaron» som
1 Migrationes Avium Amoenit. Acad. IV’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
