Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och äfven E. L. GEOFFROY (f. 1727, d. 1810), som i öfrigt näst
Linné var en af 1700 talets förnämste systematiska entomologer» har
vid begagnandet af det Linnéska systemet ej förbättrat utan i stället
försämrat detsamma genom att till en ordning sammanslå Neuroptera
och Hymenoptera.
Bland brister i Linnés system må särskildt framhållas en
omständighet, som hittills endast i förbigående blifvit berörd, nämligen
rätvingarnas ställning. Linné hänförde slutligen dessa djur till tre
släkten Blatta, Mantis och Gryllus samt ställde dem i första och
andra upplagan af Systema Naturae till Hemiptera,9 i fjärde, sjätte
och tionde upplagan samt i Fauna Suecica till Coleoptera och
slutligen i tolfte upplagan åter till Hemiptera. Häraf framgår tydligen,
att Linné själf insett, att dessa djur ej passade riktigt hvarken bland
Coleoptera eller Hemiptera och man förvånar sig numera öfver, att
han ej för dem upprättade en ny ordning. Detta skedde såsom
bekant sedermera 1775 genom Fabricius (Ulonata) och 1789 genom
OLIVIER (Orthoptera).
Ej mindre stor är Linnés förtjänst med afseende på
insektordningarnas uppdelning i naturliga och väl begränsade släkten. Det
framgår af det föregående, att släktbegreppet före Linnés tid knappast
förekommit i arbeten om leddjuren, och att endast hos Rajus några
få släkten blifvit kännetecknade. Det är en naturlig sak, att de af
Linné uppställda och beskrifna släktena efter hans tid alltmera blifvit
sönderdelade i mindre släkten eller med andra ord, att släktbegreppet
i väsentlig grad förändrat sin valör. Detta inverkar dock ej på de
Linnéanska släktenas karaktär att i de flesta fall vara fullt naturliga
enheter. Linnés släkten motsvara nämligen i stort sedt hvad vi nu
kalla naturliga familjer. Det skulle föra oss alldeles för långt, att i
hvarje fall påvisa detta och vore äfven onödigt, då hvatje entomolog
lätt med ledning af tolfte upplagan af Systema Naturae kan förvissa
sig om att så är förhållandet.
Om man bortser från en eller annan afvikande art, som fått en
oriktig plats, förekommer i nyssnämnda upplaga af Linnés
natursystem knappt mer än två släkten, som enligt nutida åsikter äro
onaturliga och sammansatta af sins emellan föga besläktade former. Dessa
båda släkten äro Attelabus bland Coleoptera och Pediculus bland Apetra.
Det förra omfattar såväl former tillhörande Curculionidae som ock
1 Histoire abrégée des Insectes. Paris 1762. 4:0.
* Det är dock att märka, att detta namn i de båda första upplagorna afSyst.
Nat. ej har samma betydelse som i de senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
