Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägger sig på kvistarne, icke kan afbryta de smalare tallarne, och
efter tio år bör skogen ånyo gallras med ett afstånd af tre
famnar mellan träden. Detta bör helst ske på åsar, backsluttningar
och sandhedar.
Att flytta och omplantera tall, gran och björk med stånd, kan
aldrig utföras i stort, fastän trädgårdsmästarne med möda kunna
åstadkomma detsamma. Orsaken därtill är den, att dessa träd
oftast hafva en lång hjärtrot, som rnidt under stammen går långt
ned i jorden, och dessutom många smala rottrådar nära ytan,
hvilka alla vid omplanteringen afskäras.
Björken är mindre noga i afseende på jordmånen och trifves
öfverallt, såvida barrskogen ej får växa för tät och förkväfver
henne.
Hon kan ock sås både om hösten och den följande våren och
växer lättast, när marken är svedjad, blott hon de första åren
skyddas för boskapskreaturen, hvilka gärna afbita kvistarne.
Björken kan äfven sås i små fåror bland mossa samt på
gräsvall, så att hennes plantering ej fordrar synnerlig möda, men man
bör ej så björk på samma tid och ställe som barrskogen, ty hon
skadas, då denna blir tät. När björkarna blifvit stora och man
vill använda dem till löftägt, afhuggas topparna, då de få kronor
och blifva om några år tjänliga till nya löfbrytningar.
Alla dessa träd skada gräsvallen, fast björken i mindre grad
än tall och gran, hvilka med sina barr förkväfva det under dem
stående gräset:
Ånnu en gång fick Linné tillfälle att återkomma till detta
ärende, hvilket mycket låg honom om hjärtat, och det genom ett
i akademiska konsistoriet den 8 November 1760 uppläst memorial
om plantering af vilda träd, ur hvilket vi låna en del som ett
lämpligt tillägg till föregående uppsats.
»Hwad sielfwa werkställigheten af träplanteringen angår, så
är det klart, at de willa skogsträn, som kallas barrträn, såsom tall
och gran, utan stängsel kunna planteras, men ek och någre andre
löfträn icke så lätt. Förnämsta swårigheten yppar sig dock wid
träds plantering i ängarne, som äro af helt andra slag, och utaf
hwilcka alla wåra hårdwallsängar äro usle, mosslupne och
utmärglade. Skola ängar rätt skötas, är träplanteringen här det första
och sista. Med den går det lätt i de provincier, der åker och äng
äro innom ett stängsel, der säden årligen sås och fredas; men der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
