Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träd.
Pyrus Malus (Apel) med många afarter såsom Malus
sylvestris (Vildapel1), M. paradisiaca (Dvärgapel), M. Diaphana
(Sibiriska äpplen) och M. prasomila (Renetter).
Pyrus communis (Päron) har också många former, till exempel
P. Pyraster (Vilda, taggiga päronträd), P. Falerna (Bergamotter),
hvilka böra föredragas för sin smak, och P. pompejana
(Bonchre-tienner) för sin storlek.
Prunus domestica (Plommon) äfven med många afarter.
Prunus Cerasus (Körsbär) varierar efter mognad, färg, storlek
och smak, till exempel Cerasus Avium (Fogelkörsbär2), C.
Biga-rella (Bigarreau) samt den mer sällsynta C. actiana.
Bland fruktträden upptagas för öfrigt Sorbus Aria, Prunus
Armeniaca*, Amygdalus Persica, A. communis*, Morus nigra6,
1 »Wilda apler wäxa öfwer hela Böda Sockn ymnogt i alla ängar och
bära många äplen, dem landtmannen dock til ingen nytta wet anwända, utan
endast om hösten, då han slachtat, lägger några äplen i sina färska
kiött-soppor. Han hade tilfälle af desse, såsom bonden i Engeland och Normandiet,
at prässa det skiöna cider eller applemust, som ofta täflar med win.» Linné,
Öländska och Gothländska resa, s. 146.
2 »Kersebärsträ wäxte nog [vid Hellekis], fast än icke så många, som
andra wilda trän. De woro så höga, som Björkar, och alldeles wilda, såsom
andra skogsträn, och ingalunda planterade: alla woro af Fogelbärs slagen med,
stora blad och söt frukt, och icke et af det röda och sura slaget.» Linné,
Wäst-göta resa, s. 25.
8 »Trägårdarna wid Hwitsköfle hade täcka och sköna häckar af
Afwen-bok, Apricoser, Persiker, Quitten och Winrankor, upleddes wid murarna och
wäggarna.» Linné, Skånska resa, s. 105.
4 »Mandelträden, som stodo wid wäggarna [i Åsums prästgård], och hade
uthärdat wintren 1740, buro årligen frukt, som dock war något bitter.» Linné,
1. c., s. 93.
5 »Mullbärsträ stod på torget [i Ystad] wid norra sidan, fullt med swarta
bär inemot 14 alnar högt, och så tjockt, at det knapt af en karl famnas kunde ;
war altså det största wi sett i Skåne, och som uthärdat wintren år 1740 och
1741, då mäst alla andra Mullbärsträn här i landet frusit bårt. Det wore en
önskelig sak, om Mullbärsträn här nedre mera planterades, at Apothekarne åt
minstone kunde få veritabel Mullbärssaft, som i hetsiga sjukdomar så mycket
läskar, och så mycket förskrifwes, at icke Apothekarne nödgades gifwa quid pro
quo, och icke i stället för Mullbärssaft taga Björnbärssaft.» Linné, 1. c., s. 261.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
