- Project Runeberg -  Carl von Linnés ungdomsskrifter / Andra serien /
80

(1888-1889) [MARC] Author: Carl von Linné With: Johan Erik Evald Ährling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

iteifc lapponicum.

såsom af en den svåraste musca, hvars species Tabanus certe är,
men af Oestro skrämmas de som af raggen; Oestrum sätter sig ej
på kroppen, utan på föttren emellan de större och smärre klöfvarna,
ty insectet flyger sällan eller aldrig öfver 2 à 3 spann från jorden,
dock mest ett halft; Boskapen springa så länge,
tills de kunna komma i vatten eller kärr med
föttren, då de äro fria, att han ej kan skada
dem. Insectum är ett Ichneumon, har uppsyn
som en Crabro; i stjerten en tagg, som står rätt
framföre, är gulaktig.

D. 18, Söndag. Hades till mig en bondedotter af 1V2 år,
hvilken var blind, frågades efter om det var starren? Jag
examinerade ögat, fant det, helt klart, som ett ordenteligt välskapadt öga
och snarare sagt skolat vara gutta serena. Men jag fant grant, att
det ej heller var den, ty det älskade att stå i ljuset vid fönstret.
Men jag observerade, att ögonen hade sådana underliga motus
con-vulsivos, och att då man det tilltalte och det skulle vilja se, vändes
ögonen upp, att det hvita allenast syntes. Barnet var så födt, jag
frågade modren, om lion sett någon så vända eller spöka ögonen,
då hon var hafvandes. »Ja,» säger hon, »jag såg min mor eller
svärmor, som höll på att dö, hvilken jag ej flydde, utan satt hos, men
hennes dödskamp gick öfver». Hinc illæ lacrymce. Jag menar så vara,
att barnet ej var blindt per se, utan focus var stäld så mycket på
sides uti bulbo oculi, att ögat ej kunde se, utan då det var stäldt
secundum metam radiorum, qvemadmodum videmus in vindögda. Ögats
status naturalis in hocce subjecto var alltså under öfra ögonlocket, så
att det med halfva ögat kunde se, då halfva pupilla gick under
ögonlocket, när det updrogs. Qværitur qua cura? Jag vet ingen, om
icke med dertill slipade glas kunde något hjelpas. Rådde alltså att
sätta vaggan med föttren åt dagen, att. barnet med möda fick tvinga
ögat emottaga det ljufva ljuset, nu medan alting var böjeligit, såsom
Bartolin curerat vindögda.

Efter det stora regnet och åskedundret som saktade sig till kl.
4 eftermidd., reste man till Nystaden Piteå, der jag besåg några
trägårdar, att se livad växter kunde tåla den odrägeliga vintren.
Fant Poterium, Balsamita, några små Qvercos af seminibus i fjol
sattes,, af hvilka meste voro förkylde, ett par appellerade med en
liten telning från jorden. Appellarna gick ut.

D. 19. Reste jag till sjös helt bittida, att i skärgården se
hvad rara växter kunde finnas. Yattnet var 1 mil uti fjorden sött,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneung/2/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free