- Project Runeberg -  Carl von Linnés ungdomsskrifter / Andra serien /
311

(1888-1889) [MARC] Author: Carl von Linné With: Johan Erik Evald Ährling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iter dalekarlicum.

311

hade änteligen ingen jord, utan liksom ett stenröse alltsamman.
Snö låg på norra sidan något litet, Källor att svalka sig med
gåfvos inga, ty vattnet stadnade ej på lösa stenar.

Altomkring sågos fjälldalarne hvita af mossa, med litet
.strödd ljung, liksom marken synes, då snö kommer om hösten
och örterna här och der koxa genom honom upp.

Kl. 4 kom ett moln på östra sidan med ett mörker liksom
den svartaste natt, som öfverdrag himmel, berg och dalar, hvilket
ej gick bort som förra utan tårar, ty det continuerade till
aftonen, fast med mindre svårighet,

Xot abelt var, att sedan solen i vester var af moln kl. (i
intagen, syntes nederst vid horizonten i öster under de mörka
molnen ett ljus, som kastade solstrålarne åt oss med många
färger. Detta var ej annat än högre, ljusa moln, som solen
sken på öfver de tjocka molnen. Dessa hvita moln stodo qvar,
då mörka molnen försvunnit. De gjorde i de mörka dalar
emellan de höga bergen ett altför sällsamt återsken.

Stenar i. dag sågos inga notable; alla voro hvite, klyfde
sig perpendiculairt, voro rene, utan mica, ofta pellucide som
kisel.

På fälten fans ynmog, god ock ren svartmylla.

In emot (iröfvelsjön sågs en sandaktig mo, som hopliängde
lik en tufva, till formeri för guldsmeder, gürdelmakare ock
gjutare behagelig.

I dag såg man stora Aconitum galea angusta, hvilket på
svenska kallas lappskogräs af Scheffeuo och ätes i Medelpad,
fast man kan förgifva alla djur dermed.

Saxifraga Sedi faeie stod ymnogt vid vattnet i blomma med
.sina smala och viel marginem dentatis foliis, som eljest i bela
Europa ej fins mer än på ijällen,

Filago caide simplici växte i dalarna. Trientalis blommade
nu som bäst på Svuckuberget, Chamærhododendron lagade nu
till sin fruetum ovatum, bilocularem, 4-vcdvem. Scirpus radice
implicata gjorde tufvor i bäckarna och kärr. Mnium geniculis,
annotinis, inflexis gaf tecken till käll-sod, der källa fans.
Mc-lampyrum. vulgäre, fi. flavo stod alltid flore fulvo.

(Jm morgonen sedan hästen haft om natten godt bete, såg
man hur han botanicerade eller orörde lemnade några örter,
som stodo ymnogt bland gräset. Man ryckte dem upp för
honom, men ban ville dock icke smaka dem. E. gr.

Mineralog.

78. Qvartzum

ulknnj.

711. Huinua

\eg. atr.
SO. Arena
lavin. imp.
alb.

Hotan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneung/2/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free