- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 4 /
69

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag återkommer dertill: det är godt att hafva den
största delen af sin lefnad bakom sig, då man så ofta ser
dagens ungdom modlös och hopplös i »kampen för tillvaron»,
och i sökandet efter det osedda, det drömda idealet, trötta
och förvirrade vända sig till dess motsats, och i ett slags
stelkramp sjunka ned inför det fulas beläte, förneka sin an-
des ljus och sitt hjertas bön och ropa tröstlöst, med mikro-
skopet för ögat, gräfvande i den ännu lefvande hjernans
mystiska substans: »det fins icke annat än kraft och materia,
icke annat än sjelfbevarelsens lag och njutningens instinkt».

Detta oroliga sökande, denna frenetiska åtrå att finna
»den absoluta sanningen», lösningen af vår tillvaros problem,
det oändligas hemlighet, är ett af mensklighetens kroniska
lidanden. Men skulle vi verkligen kunna höra denna san-
ning? Skulle vi icke, fulla af förfäran, krossade under tyng-
den deraf, söka vår räddning i glömskan och i den lyckliga
okunnighet, som ger oss mod att lefva? Det är åtminstone
denna tanke, som föresväfvat Bulwer och Ibsen, som likt
hemska, olycksfulla gnistor sprakar i von Hartmans filosofi,
och som gömmes i den antika sagan om Amor och Psyche.

Och likväl upphöra vi icke att fråga, med böner och
tårar, med hån och trots, hvarför, hvarför? . . .

Kanhända är det endast yttringen af ett öfvergångsta-
dium, ett gifvet symptom under en gifven period af menni-
skolifvet, en ovilkorlig lifsföreteelse under en viss följd af år;
starkare ju högre lifvet pulserar, ju kraftigare anden kan
uppenbara sig i sin närvarande fofm ... och det gifnarmålet,
det vunna resultatet af detta »hvarför», är blott den slut-
liga konsten att kunna vänta . . . Vänta med tålamod och
ödmjukhet, till dess svaret kan höras och förstås.................

_____________________________________________________________________________________________________‘__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/4/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free