Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––––––––––––––––––––––––––––––––-
Ej derfor just att ämnen fattas;
De ligga än i tusental
I eget bröst, på äng, i dal,
Men kraften att dem gripa mattas
Och mer och mer sjelf lusten flyr.
I denna storm, som kring oss gnyr,
En jättehand bör strängen röra
För att nå fram till tidens öra.
Ej mer som förr en älsklig lek
Är lyrans konst; dess dag är liden:
Vi stå midt i den heta striden —
Min båge är för vek, för vek!
Jag skar den af en böjlig gren
I vårens första ljusa dagar,
Då himlen blid och blå och ren
Stod öfver gröna fält och hagar;
Då härmningen af fogelns qvitter
Och visans konstlöst enkla ton
Gaf anspråk på att nämnas vitter
Och få en hygglig recension.
Sen dess årtionden ha flytt;
Sitt anlete har tiden bytt:
De gamla skönhetsidealen
Från sagans verld och riddarsalen
Från svärmeriets hjerte vrå
Ej mången fins som aktar på.
Åt andra håll är sinnet vändt:
Förnöjsamhetens dag är gången;
Frid älskas ej, ej ens i sången.
Eirenes tempel ligger brändt,
Tyst står och tom den helga lunden
__________________________________________________________________J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
