Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
min bästa friherrinna!’’ säger vid
morgongryningens inbrott gardeskaptenen
grefve Pressel i en uppvärmd första
klassens kupé, medan han framför
spegeln för en liten, sirlig kam
genom sitt skägg och sitt tunna hår.
En ung dam, som sitter bredvid sin
snarkande och i sobelpels insvepta
pappa och nu äfvenledes vaknat,
befriar ett rosigt litet ansigte från ett
tätt svart flor, ordnar under den blåa
sidenbeklädda hermelinshufvan de
rika blonda lockarne, hvilka en orolig
sömn bragt i en förtjusande oordning,
och gnuggar derpå med sina små
händer sömnen ur ögonen.
— "Jag känner mig", svarar hon,
"som om jag hade dansat hela
natten."
— "Ser ni, min friherrinna, detta
yrväder ! man kan icke se tre steg
framför sig; det var bra att jag sade
till, att "Mahomet" i dag icke får
ridas med ! Om blott karlarne der
framme på maskinen ville noga
passa på, eljest kan i ett sådant här
väder lätt en olycka inträffa!"
— "Ah, de äro nog vana dervid",
säger den lilla baronessan gäspande.
— "Men det inträffar likväl allt
ännu tillräckligt många olyckor på
dessa fördömda jernvägar! Direktionen
borde vara ännu vida strängare mot
de der maskinkarlarne."
— "Det är mycket sannt, herr
grefve, det säger pappa också alltid.
Stränghet mot tjenstefolk är
nuförtiden verkligen mer än förr af nöden,
och godhet och eftergifvenhet förstå
de icke att uppfatta. Har er syster,
fröken Helene, i vinter blifvit
presenterad vid hofvet?" —
Framåt, framåt!
— "Gamle Grip !" säger
Zimmermann till sitt lokomotiv som isbelagdt
och framtill öfvertäckt med en tjock
snöskorpa samt med förslaggadt
ugnsgaller allt svårare och svårare
uppfyller sin pligt, "vi komma begge
fram i dag såsom isbjörnar, begge
förstelnade, genomfrusna och
upptröt-ta — det har varit en besvärlig natt
för oss — men du skall nog la ans
igen, du skall bli rengjord från
hjulen ända upp till skorstenen, och jag
— också jag skall värma och hvila
mig ! — Gud vare tack, der ha vi
Hochfeld, sista stationen!"
Med möda höjer ban den stela
armen i sin styffrusna ärm för att ge
signalen, då den stora stationens
bygnader blifva synliga i den stormiga
vintermorgonens otrefliga belysning,
med här och der i fönstren
glimmande ljus, och stora ispiggar hängande
vid takrännorna.
Dånande rullar tåget vid den
nästan slocknande maskinens sista
andetag in i den sparsamt upplysta
ban-hallen. Inspektorn står i sin
mor-gonpels butter och vresig på
platfor-men. Förstelnad och matt af
kölden räcker honom Zimmermann
kursuret.
— "Ni kommer 20 minuter för
sent", mumlar inspektorn. "Ni har
gått miste om er respremie —"
— "Det har varit en svår natt, herr
inspektor", säger den haütlörfrusne
föraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
