Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Finmarkens natur och folk, af Th. M. Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
klimatet ej lägga hinder i vägen för dess fortfarande
förökande. Den rika tillförseln från Ryssland af mjöl
och andra kornvaror jemte lättheten att under en stor
del af sommaren kunna mot rå fisk tillbyta sig dessa
gör imellertid, att behofvet af ökad sädes-produktion
ej blir synnerligen kännbart och intresset till följe
deraf mindre lefvande, under det att deremot odlingen
af potatis och andra rotfrukter äfven bland Lapparne
allt mer tilltager och till och med i de allra
nordligaste trakterna under ej alltför ogynnsamma
år lemnar goda resultater. Så t. ex. skördades
1863 vid den nordligaste Europeiska mennisko-boning,
Skarsvaag, belägen ungefär l/z mil syd-ost om Nordkap,
efter ungefär y2 tunnas utsäde 6 tunnor stor och god
potatis, ett resultat, som bevittnar, att äfven i
dessa hyperboreiska bygder naturen ej lemnar odlarens
möda obelönad och gäckar hans förhoppningar.
Åtskilligt vore ännu att tillägga, men för att ej
sätta mina läsares tålamod på alltför hårdt prof,
nedlägger jag pennan. Den ofullständiga skildring,
som lemnats af Finmarkens natur och folk, torde dock
måhända kunna visa, att dessa begge icke förlora
något vid, utan äro väl förtjenta af en närmare
bekantskap. De många egendomliga förhållanden,
i hvilka man här blir försatt, en förunderlig
blandning af naturtillstånd och civilisation, naturens
omvexlande leende behag, imposanta storhet eller
ödsliga vildhet - allt gör färder härstädes lika
intressanta som behagliga. Ej under derföre, om den,
som en gång skådat dessa nejder, med längtan förbidar
den dag, då han ånyo kan med skalden utbrista:
"Med dagar, som växa, jag länkar min gång
Allt högre och högre mot fjällen; Jag aktar ej på,
att min bana blir lång,
Jag trär till de älskade ställen, Der solen sig,
glömsk, uppå drifvorna satt Och rodnande gömmer för
sommarens natt De skäraste bland sina strålar".
TH. M. FRIES.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
