Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
lens mörker. Så ock med sanningen. Om den finnes hos
menniskan, i hvilken grad som heldst, i hvilken form
som heldst och med afseende på hvilket föremål som
heldst, så är den alltid, så långt den är sanning,
Guds eget verk i menniskan. Men om så är, J ädla
själar, hvar är han då, den gräns, om hvilken J
tälten? Om menniskan icke kan skaffa sig någon
sann kunskap, utan att denna i hvarje fall blir
ett verk omedelbart af Gud, hvar ligger då gränsen
mellan de kunskaper, som man kan skaffa sig på egen
hand, och dem, för hvilka man behöfver en särskild
uppenbarelse? Menniskan behöfver för hvarje sann
kunskap Guds särskilda uppenbarelse, - särskild,
emedan den är en uppenbarelse i detta enskilda fall
och för denna enskilda menniska. Fråga kan derföre
aldrig blifva om en gräns mellan det, som hon vet
af sig sjelf, och det, som hon vet endast genom Guds
omedelbara upplysning-, men mycket väl kan här blifva
fråga om en annan gräns, nemligen om gränsen mellan
det, hvarom Gud kan upplysa menniskan, och det, hvarom
Han icke kan lem-nå henne någon upplysning. Men Han
är ju allsmäktig och kaa hvad han vill? Må vara; men
säkert torde det ändå vara, att Han hvarken kan eller
vill göra menniskan till något annat än menniska;
och då det ju ligger i men-niskans väsende att vara
ändlig, så vill han icke, och kan således ej heller,
göra henne till någonting annat än ändlig. Han kan och
vill då ej heller göra hennes kunskapsförmåga till
annat än ändlig. En ändlig kunskapsförmåga kan ju,
så länge hon är ändlig, icke fatta det oändliga. Gud
är oändlig. Alltså: vi komma tillbaka till den
redan nämnda svårigheten och till erkännandet, att
vi alldeles icke genom oss sjelfva, men icke heller
genom ’ Gud, kunna vinna någon kunskap om Honom, den
oändlige. Men härmed är det ännu icke nog. Ännu hafva
vi svårigheter att observera. Låtom oss för en stund
glömma det sista resultat, till hvilket vi kommo;
låtom oss tro, att i vår ändlighet icke ligger något
hinder för uppfattningen af det oändliga. Det är en
djerf förutsättning, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
