Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
spår deraf. Vi kunna saklöst lemna åsido dessa senare,
helst de egentligen endast anträffas bland folk,
hvilka vid en undersökning af vårt ämne endast äro
af underordnad vigt. Det är för vårt syfte nog att
undersöka förhållandet hos de stora kulturfolken,
Judar, Greker och Romare, i fråga om hvilka också
källorna flöda rikast*).
Af Judarnes ursprungligen patriarkaliska lefnadssätt
kan man på förhand draga den slutsats, att
slafvarnes läge hos dem varit jemförelsevis godt,
och detta omdöme jäfvas ej heller af de historiska
vittnesbörden. Slafven är här, såsom öfverallt
annorstädes, antingen en krigsfånge, eller ock
har han genom födsel eller köp kommit i husbondens
ego. Man tyckes hafva haft för afsigt att inskränka
Slafveriet endast till främlingar, men äfven de
många kloka föreskrifterna i den mosaiska lagen
kunde ej förhindra, att ju understundom äfven Judar
emellan nöd eller skuld föranledde ett säljande eller
öfverlåtande af den personliga friheten. Dock var det
strängeligen anbe-faldt, att ej låta trosförvandter
förrätta egentliga träl-sysslor. Slafveriet var ock
straff för stöld, då det stulna ej kunde ersättas.
Judarnes lagstiftning visar mycken mänhet om särskildt
de stamförvandta tjenarnes väl och innehåller
i allmänhet rörande dem de mildaste stadganden,
forntiden åt oss förvarat. Afsigtligt dråp på en
träl straffades på husbonden med lifvets förlust;
misshandling från husbondens sida gjorde trälen
fri. Och liksom maktmissbruken hämmades, inskränktes
ock tjenstetiden genom stadgandet om friar och
klangår; endast för den händelse, att slafven ej ville
begagna sig af detta tillfälle att återvinna friheten,
var han för alltid hemfallen åt Slafveriet, och hans
öra genomstacks då vid dörrposten till tecken deraf. H
vilodagens helgd kom äfven slafven tillgodo, liksom
ock de stora festernas arbetsfrihet. När efter slutad
*) Till hufvudsaklig grund för denna första afdelning
har blifvit lagd Wallon’s berömda Histoire de
1’Esdavaye dans VAntiyuité. I-III. Paris 1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
