Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
ställning, liksom ock, att de frie, som grepos
med vapen i hand, drabbats af samma öde. Men
egentliga kärntruppen bland dessa samhällets
"enfants perdus" bildades utan tvifvel af eröfrarne
sjelfva, särskildt genom de täta dem emellan förda
krigen. Jemte krigsfångenskapen verkade i vissa
fall straffbestämmelserna såsom lagliga orsaker
till detta tillstånd; men bredvid dem det smygande
sveket eller det öppna våldet, båda grundade på
samhällsförfattningens, såväl den borgerligas som
den kyrkligas, brister. A ena sidan tvingade en
tryckande krigstjenst och pålagor af allehanda slag;
försummandet af den förra var belagdt med hårda
straff, de senare ökades och försvårades godtyckligt
af adlige embetsmän, som funno sin uträkning i att
dymedelst nödga de frie till "legalt sjelfmord",
såsom Gribbon benämnt denna handling. Ä andra sidan
var kyrkan ej sen att roffa åt sig: Gud framställes
såsom en sträng hämnare, hvilken bör blidkas genom
skänker till kyrkor och kloster; man skyr ej ens att
aflocka minderårige dylika gåfvor, och då egendom
ej längre finnes qvar, hvarken fast eller lös,
bortskänkes den personliga friheten. Historiska intyg
på den förra arten af olagligheter ega vi från Ludvig
den Frommes tid, för den senare redan från slutet af
8:de århundradet.
Än värre blef förhållandet sedan länsförfattningen
börjat utbilda sig. Så länge konungarne hade
styrka nog att tygla vasallernes öfvermod,
var de små jordegar-nes läge ännu drägligt, men
sedan konungamakten genom splittring och inre
strider försvagats och länens ärftlighet blifvit
allmänt införd, voro de ohjelpligt hemfallne åt f
örtrycket. Under sådana förhållanden motstod man ej
lätt frestelsen att genom personlig underkastelse
rädda hvad räddas kunde; och man kom så mycket heldre
på denna tanke, emedan de feodala åsigterna nu börjat
tränga ned till massan af folket. Tjenstskyldigheten
var ej längre något föraktligt; de forngermaniska
begreppen om äran af en oberoende ställning hade
betydligt krympt samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
