- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
259

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brölloppet på Ulfåsa af F. Hedberg - Smärre Dikter af C.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och med en viss adel i sitt sinne, hvilken till
en del berättigar anspråk, som eljest skulle synas
löjliga. Björn, hans gamle väpnare, med hvilken han
oupphörligt grälar, som tycker, att hans herre är
för sträng mot sin dotter, men begår samma fel emot
sin egen, är en i all sin kärfhet vacker och poetisk
typ. Botvid, priorn i Wreta, är likaledes en herrlig
typ af listig och godmodig munk, som visserligen
uppriktigt önskar de båda älskandes lycka, men också
tycker, att dermed alltför väl kunna förenas några
förmåner för hans kloster.

Bengt Lagman och Sigrid Fagra, styckets båda älskande,
representera, tillika med den senares tärna, Inga lill,
det romantiska elementet i stycket. Om de
båda qvinnorna är endast godt att säga: Sigrid är
en måhända alltför modern karakter, men blir oss
derigenom ock desto interessantare och isynnerhet en
utomordentligt tacksam rol för sin framställarinna;
tärnan är naivt och poetiskt hållen, just en sådan,
från hvars läppar man önskar att höra en folkvisa
sjungas. Hvad Bengt åter angår, hafva vi ej lyckats
att af honom skapa oss en hel bild: han vill tydligen
framstå såsom en representant af ’’ridderskapets
blomma", han vill blifva älskad för sin egen skull;
tillbakavisar stolt broderns sändebud; svärmar
tillsammans med sin maka; vill slutligen stolt
möta jarlen, när denne kommer för att hålla räfst,
men ger dock efter för Sigrids och Botvids böner
och håller sig undan, tilldess Sigrids skönhet, mod
och klokhet redan afväpnat Birger. Detta senare var
visserligen nödvändigt, men låter honom framstå såsom
en mer eller mindre futtig karl, och anse vi, att hans
frånvaro vid broderns ankomst väl kunnat på annat sätt
motiveras. De öfriga karakterema äro, i synnerhet de
qvinliga, goda samt hållna i öfverensstämmelse både
med tiden och styckets egen art.

Språket är i allmänhet godt och visar ett berömvärdt,
fastän ej alltid på säkra studier stödt, bemödande att
återgifva medeltidens talspråk, ehuru, såsom billigt
är, i en betydligt modifierad form. Det hela väcker
det behagligaste intryck, och vi kunna ej annat än
lyckönska författaren till detta afgjorda framsteg på
hans bana. A. F.

Smärre Dikter af C. Stockholm 1865.

Den vackra lilla bok. som vi här anmäla, utgör
ett nytt, och vi vilja tillägga: hittills det
skönaste blad, som den för alla välkända signaturen
C. inom kort tiderymd inflätat i sin författareäras
krans. Hvar och en, som här gör bekantskap med
dessa "Smärre Dikter", skall med oss erkänna, att
förf. är lyckligare, när han, gripen af ögonblickets
ingifvelse, skänker oss i raska drag och i en oftast
lycklig form den lifliga bild, som för stunden fyller
honom med en sannt poetiskt stämning, än när han
befinner sig inför en större och mera omfattande
uppgift, hvars episka bredd icke tilllåter den att
uppfattas och återgifvas i ett enda ögonblick af
glödande produktionsifver. Derföre äro dessa smärre
stycken i allmänhet mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free