- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
303

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Elis Malmström. Utkast till ett skaldeporträtt af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303

Bernhard Elis Malmström.

Utkast till ett skaldeporträtt.

Den Svenska vitterheten antager allt mer och mer
likhet med en bergkulle, der yxan gått fram och
sköflat den mogna skogen: ett och annat kärntråd står
ännu qvar; plötsligt böjer äfven bland dem först ett,
så ettan-nät sin stolta krona, medan de få återstående
stammarne som tysta märken från förgångna tider sticka
upp, ensliga och öfvergifna, bland småbuskarne, hvilka
täcka marken vid deras fot. Tiden har en annan lösen
än vitterhet och skön konst; epigonernas tid är ingen
hjelteålder, och om det någonsin varit smått med
de stora anlagen, de mäktige andarne, som förakta
efterhärmningens ledband och, kosta hvad det vill,
bryta nya banor, ledde af en osviklig ingifvelse, - så
är det i våra dagar, andhemt-ningens och sansningens
tid efter den förflutna sekelhalf-vans kamp och
rus. Eller hvilken af det "unga Sverige" skulle till
löftet och anlagen kunna ställas vid sidan af vår
senast bortgångne kämpe, Bernhard Elis Malmström,
äfven om det oförvillade omdömet nödgas erkänna, att
han med all sin storhet ej var en af de banbrytande
andarne, ej var kallad att bli en stjerna af första
rang? Men sådana äro i sanning sällsynta under alla
himmelsstreck, och enligt naturens ordning borde de
vara det mera i ett land, hvars torftiga natur och
njugga alstringskraft trycker sin stämpel på dess
inbyggares väsende och lynne och förlänar dem ofta en
tyngd och en tröghet, som det fordras mera än mensklig
vilja och kraft att genombryta och öfvervinna för de
ädla anlagens framspirande i hela deras rika lif,
eller också en motsatt lätthet och en rörlighet,
som af sydbons likartade väsende behållit intet utom
ytligheten och lättsinnet, men deremot kastat det
älskvärda öfver bord och ersatt det med en råhet, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:33:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/littid65/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free