Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finsk Literatur: Kalevala, öfvers. af K. Collan - Finsk Literatur: Dikter från främmande land, öfvers. af K. Collan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
hem, äfvensom de sånger, i hvilka skalden
Wäinemöinens och smeden Il-marinens dråpliga
frieri till "Pojhos sköna tärna" med derpå följande
brölloppshögtidligheter och karakteristiska brudsånger
framställes. IS är man så kommer till den 25:te
sångens slut, måste man erkänna, att man gerna ville
hafva tnera af samma art, och man kan icke med skäl
på Kalevala tillämpa dess egna ord, hvilka för öfrigt
innehålla ett förträffligt råd till mången modern
konstskald:
Bäst är sången, när den slutats ,
Vackrast äro korta visor;
Bättre är, att vettet sparas,
Än att halfvägs re’n det brister.
Dikter från främmande land. Öfversatta af
K. Collan. Helsingfors 1864.
Samma hand, som skänkt sitt lands literatur
försvenskningen af Kalovala, har äfven gifvit
den en del öfversättningar från främmande språk,
samlade under ofvanstående titel. Vi möta der dels
större cykler af tolkningar ur Herders, Göthes och
Heines arbeten, dels blandade dikter ur Riickert,
Freiligrath, Lenau, "Niebelungenlied" m. fl. Af alla
dessa synas oss vissa af öiversättningarna ur Heine
vara de bäst lyckade. Bland dem utgöres hufvudsaken
dock af de orimmade Nordsjöbilderna, hvilka, om man
ej strängt håller fast den Heineska rythmeri eller
sjelf bildar en ny sådan, erbjuda få eller inga
svårigheter för en återgifning. Huru härmed förhåller
sig, märker man tydligast vid en jemförelse mellan
Tegnérs sätt att öfverflytta Göthes "Prometheus"
och den finske ombildarens försvenskning af samma
stycke, hvilken för våra öron ljuder som ett stycke
bättre prosa, då deremot Tegnérs, ehuru fri den är,
genom sin rythmiska "schwung" innehåller en god del
af originalets egen skönhet. Vi kunna för öfrigt icke
undertrycka en anmärkning, som träöar icke blott Herr
Collan utan öfverhufvudtaget hela den unga Finska
literaturen, nemligen en i ögonen fallande vanvård
af det språk, som den dock jemte historia och kultur
fått i arf af det gamla moderlandet. Det ser ut,
som om man stundom fantiserade språkformer på egen
hand. och man kan hafva skäl till den misstanken,
att Rydqvists "Svenska språkets lagar" aldrig gått
öfver Bottniska viken. Hvad skall man väl säga om
sådana former som "åkerändor", "skinade", "galade",
"sofde", för att taga dem, som ögonblickligen falla
oss in ? En annan svag sida i formellt hänseende är
metern och rimmet. Man får ibland se ifrån och ifrån
på två rader efter hvarandra, man gör bekantskap ined
det sällsamma ordet till/orene^ och man alldeles
öfversvämmas af tonlösa rim sådana som älskade,
välsignelsen, kammare, oupphörligen, lifstiden,
slutligen o. s. v., hvilka vi dock föreställde oss
längesedan bannlysta ur den skicklige verskonstnärens
verkstad. Slikt kan synas vara en bagatell, men det är
icke så; lyriken liksom musiken har sin generalbas,
och den som vill blifva mästare skrifver hvarken
falska qvinter eller oktaver, och som sådana skära
de tonlösa rimmen i ett Svenskt öra. Vi skulle
icke framställt dessa anmärkningar, såvida icke
Herr Collan i många hänseenden visat sig vara en
så god konstnär, att han förtjenar vara det i alla.
(Forts.)
September 1865.
C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
