Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sånger och Berättelser. Andra samlingen. Af Sju Signaturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfständighet än någon af de föregående visar sig vara inne
på det första stadiet af utveckling, innan ännu
hvarken lifsåsigt eller form vunnit tillräcklig
stadga. Hans lyrik synes oss mindre betydande;
deremot är berättelsen från det gamla Roms sista
dagar, "Pythias", lifligt berättad och vittnar om
goda insigter i tidens lif och kostym, om man också
måste medgifva, att den nog mycket i hela sin tendens
och äfven i enskildheter stöder sig på "Den siste
Athenarens" breda skuldror.
Om vi nämna "Edvard" sist, är det ej derföre, att
vi anse honom vara den lägste i laget, utan derföre
att han såsom uteslutände lyriker icke befattat sig
med kamraternas sträfvan att åstadkomma objektiv,
plastisk poesi, utan hållit sig inom sin rymd, – en
stilla elegisk stämning, i hvilken han med kärlek
ser på biet, på rosen och törnet, på ogräset, på
sippan, som vissnar o. s. v., och öfverallt finner
anledning till jemförelse mellan naturföreteelsen
och sitt eget hjertas lif. Det enda, som något stör
njutningen af bekantskapen med den eljest älskvärde
författaren, är en viss sjuklighet i tonen, en fläkt
af sentimentalitet, som icke är upplifvande att
finna hos en ung man. För öfrigt godtgöras vi något
genom den rena och innerliga känsla, som talar ur de
små styckena, hvilka för en viskompositör torde bli
särdeles välkomna motiv för musikalisk behandling.
Dermed säga vi de sju signaturerna farväl, önskande
dem all framgång på en bana, som de beträdt med
klart och tydligt medvetande om det utstakade
målets stora betydelse samt med redlig vilja att
hvar i sin mån söka bidraga till dess vinnande, –
nemligen vår fosterländska literaturs befriande
från den falska idealismens ihåliga rustning.
C. R. N.
November-December 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
