Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet. II. Af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskvärda förf. hvardagslifvets sfer för att i sina
sista romaner sysselsätta sig med lösningen af sociala
problemer; så afgaf hon sin, en verkligt tänkande,
andes "trosbekännelse" i lifvets vigtigaste frågor;
så vallfärdade hon både till civilisationens vagga
och dess allra nyaste hem för att i desamma lära
känna, hvad sannt och evigt beståndande är. Ingen
möda var henne härvid för stor, intet offer – ej ens
det bittraste, det af väl förtjent ära och rykte –
ty det gällde för henne att uppfylla en kallelse. I
likhet med andra mensklighetens stora andar kände
nemligen Fredrika Bremer, att hon hade att fullgöra
ett särskildt dagsverke, ett som hon ej blott åtagit
sig, utan som var henne pålagdt. Och hon utförde sitt
verk i ödmjukhet och trohet.
-
Det är i sista delen af "Teckningar ur Hvardagslifvet",
kallad Syskonlif, som förf. först
verkligen offrat konsten för tendensen. Arbetet
författades under de första åren af konung Oscars
regering, hvilken, såsom bekant, utmärktes af
ett starkt nyfödt intresse, som fick namn af det
filantropiska. Det var följden af den franska
revolutionens lära om menniskorätt, broderskap och
jemlikhet, som sent banade sig vägen till Sverge,
frihetens gamla hem, som väl ej behöfde en politisk
revolution, men väl en social pånyttfödelse. Idéen
var stor och sann, men, såsom ofta, alltför
stor att straxt kunna fattas i sin sanning. Den
första tillämpningen blef äfven något opraktisk
och derför med all rätt utsatt för sådana satirer
som t. ex. Blanches komedi "1846 och 1946." Andre
författare, bland dem Fredrika Bremer, Onkel Adam
och i viss mon Almqvist, gjorde sig genast afgjordt
till de nya idéernas kämpar. Men då den sistnämnde
tycktes vilja utsträcka personlighetsbegreppet
derhän, att den enskilde personen skulle vara den
ende verkligt rättslige, och Onkel Adam åter i sin
ifver för menniskorätt lät förleda sig att nästan
uteslutande på samhällets lägsta trappsteg söka typen
för menniskan, lät Fredrika Bremer komma sig till
last hvarken ett misskännande af de eviga lagar,
som binda vårt lif, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
