Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Skönliteratur: Skuggspel. Tidsmålningar och Ungdomsbilder af Emilie Flygare-Carlén. - Tatarnes Son af Förf. till Agnes Tell. Af Fdn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unga Sverge dyrbara arf, ty det lär i dem att känna
det gamla, om också ej längre än femti till hundra
år tillbaka. Och på den tiden hafva dock sederna i
många afseenden hunnit förändras: de hafva mistat
mycken råhet och vidskepelse, men de hafva äfven
mistat mycket af sin fromhet och trohjertenhet,
mycket af sin ursprungliga kraft och poesi. Allt detta
återfinnes i fullaste mått i Emilie Flygare-Carléns
ofvannämnda nyaste arbete. Vi vilja ej säga sista,
ehuru vi hört berättas, att hon med denna vackra
gärd åt sin barndoms och ungdoms friska poetiska lif
ämnat afsluta en nära trettiårig författarebana, som
varit rikare än de flestas ej blott genom fantasiens
glöd och framställningens liflighet och trohet, utan
också genom det fulla erkännande, som kommit henne
till del. Visserligen har författarinnan redan nått
den ålder, som i de flesta fall plägar utgöra gränsen
för den poetiska ingifvelsens fullhet och kraft – och
vi äro de sista att önska, att en författare skulle
öfverlefva sig sjelf – men hon uppenbarar dock i dessa
"Skuggspel" så mycken fantasiens friskhet vid sidan
af konstnärlig mogenhet, att vi ej hafva hjerta att
tänka oss, att detta arbete ej skulle åtföljas af
flera utaf lika eller ännu högre värde.
Det är ej blott åt bilderna från sin egen ungdom,
som förf. här gifvit form, hon går ännu längre
tillbaka i tiden och tecknar på traditionens grund
sin fädernestads och sitt fädernehems öden, långt
innan hon kunde taga del i desamma. Egentligen börjar
teckningen med den tidpunkt, då hennes far i sitt hus
hemförde en ung brud, som sedan med honom i kärlek
genomvandrade fyrtiåtta år af både lust och nöd. Detta
skedde 1782. Der börjar familjens krönika. Provinsens
och enkannerligen fädernestaden Strömstads sträcker
sig längre och går tillbaka ända till "kung Carls
ofred", äfven den "stora ofreden" kallad, om hvilken
vi erhålla några anekdotiska berättelser. Dessa
blifva rikare angående "lilla ofreden" 1788 och
växa ytterligare med afseende å 1808 och 1809 års
krig. Teckningen af det senare underhjelpes af förf:s
egna hogkomster, ja, hon tror sig till och med från det
förra hafva en bild af den så kallade barnvandringen,
då, under ett sjöslag utanför staden, en mängd af dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
