Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866. I. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen
i Stockholm 1866.
I föregående häfte af tidskriften lofvade vi
vid anmälan af L. Dietrichsons kriktik af den
skandinaviska konstutställningen i Stockholm
1866 att snart återkomma till en mönstring af
den svenska afdelningen vid samma utställning,
och vi skrida nu att inlösa detta löfte. Men
först måste dock en preliminär fråga besvaras, ett
tvifvel undanrödjas. Man kan nemligen med sken af
rätt fråga: hvad har en konstkritik att göra i en
literatur-tidskrift? För besvarandet af denna fråga,
utbedja vi oss en kort stunds uppmärksamhet. Först
och främst spörja vi då: är väl literaturen en
produkt af mensklig verksamhet, som kan och skall
bedömmas helt och hållet för sig sjelf, skild från
alla andra faktorer i den menskliga utvecklingen ? Är
den icke sna-
o o
rare ett moment - och ett af de allra vigtigaste -
i den menskliga kulturens historia, hvilket man
icke ens fullt kan begripa, utan att det mera eller
mindre sättes i förhållande till och i samband
med andra, och helst beslägtade, momenter? Jo
vill! Literaturhistorien är, liksom konsthistorien,
framför allt kulturhistoria: hon eger ingen betydelse,
utan såsom en lefvande spegel af rnenniskoandens
sträfvan efter sanning och skönhet. Literaturen är
en mätare af ett folks ställning på kulturens skala,
men hon uttömmer icke sferen, hon står icke ensam
såsom blomman af ett folks bildning, utan hon har den
bildande konsten vid sin sida. Det inre och andliga
kan söka sitt sin-liga uttryck ej blott i tidens form
eller i den successiva följd af bilder, som tillhör de
literära minnesmärkenas väsende, utan äfven i rummets
eller i den simultana samvaro af bilder, som utgör
grundkarakteren i de bildande konsternas verk. Liksom
tid och rum förutsätta och genomtränga hvarandra,
så är äfven fallet med literatur och konst. Begge
äro speglar af sin tid Svensk Liter. Tidskrift
II. VI. 1866. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
