Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Marsk Stigs döttrar. Skådespel af Ludv. Josephson. - En Arbetares dotter. Genretafla af af Munin. - Under ljusa dagar af författarinnan till "Amtmannens döttrar". Öfversättning. Af Fdn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
SKÖNLITERATUR.
M av sk Stigs döttrar. Skådespel i fem akter af
Ludvig- Josephson. Stockholm, 1866.
Eii arbetares dotter. Genretafla af Manin. Svenskt
original. Stockholm, 1866.
Under ljusa dagar af författarinnan till »Amtmannens
döttrar. « Öfversättning frän norskan. Stockholm,
1866.
Marsk Stigs, den danske konungamördarens, historia är
en af de sorgligaste och mest poetiska, som den för
öfrigt på gräsligheter rika skandinaviska medeltiden
har frambragt. Hon har derföre ock blifvit föremål för
en mängd bearbetningar i sagor och visor, bland hvilka
den rörande visan om den olyckliga marskens arma
biltoga döttrar ligger till grund för hr Josephsons
ofvannämnda skådespel. Det är dock endast slutpunkten
af de båda vandrerskornas sorgliga öde, deras ankomst
till Norge, till kung Erik presthatares hof, som
utgör uppslaget till fö rf: s drama. Pöröfrigt har
detta nämligen till sin hufvudhandling kung Eriks
strid med presterskapet, kring hvilken väfver sig en
högst romantisk kärlek mellan konungen och Astrid,
den äldsta af marskens döttrar, samt en ej mindre
ädel men af mera vanlig och naturlig art mellan den
yngre, Blida, och riddar Olof, skalden vid konungens
hof. På sida om dessa intressen hafva vi ytterligare
förvecklingar, som hafva sin rot i den försmådda
kärleken och hämndbegäret hos Eanild, marsk Stigs
redskap till Erik Glippings mord, och den tragiska
dom, som genom honom drabbar den stolte, ränkfulle
och hycklande erkebiskopen, af hvars brottsliga kärlek
till Mossamor han är en frukt. Här föreligga således
onekligen motiv till ett större drama, och förfrs
insigt i allt hvad det sceniska arrangemantet angår
har också gjort något deraf, men ett drama är det
icke, än mindre en tragedi.
Hr Josephson har visserligen, om af blygsamhet eller
för att komma ifrån saken, nämnt sitt arbete med det
generella namnet skådespel, men vi vilja ej medgifva
att han derigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
