Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny svensk dramatik: Wasa-arfvet. Historiskt skådespel af F. Hedberg. - Hertig Magnus och Sjöjungfrun. Romantisk operett af F. Hedberg. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
möjligen kan hafva vunnit i verkligt värde under
ett förflutet skifte. Nu deremot hafva vi en osökt
anledning till en sådan betraktelse af vår dramatiks
tillstånd, då vi dels blicka tillbaka på de gångna
trenne åren och hvad de bragt vår literatur, eller
bättre vår teater, i dramatiskt hänseende, dels
såsom slutpunkt i den tillryggalägga tiderymden
hafva att sätta ett arbete af vår mest omtyckte
och bäste dramaturg, ett arbete, som påkallar
stor uppmärksamhet både för sig sjelft och såsom
länk i sin författares och den fosterländska
literaturens utvecklingsgång. Taga vi först en
öfversigt af hvad de trenne åren lemnat, så torde det
anmärkningsvärdaste inskränka sig till följande. Först
anteckna vi komedien »Mjölnarfröken» af Jolin, den
dock alltid omtyckte komediförfattaren, hvilken i
en viss hjertlig folkhumor har en egendomlig sida,
soin icke varit utan sin dragningskraft på publiken,
äfven om han någon gång behandlat utnötta och banala
motiv. Derpå kom det bästa vi hafva att inregistrera
i våra nyare dramatiska häfder, nemligen Hedbergs
»Brölloppet på Ulfåsa», som för ej längesedan, då
det gafs på kungliga teatern för femtionde gången,
var ett verkligt guld-bröllopp mellan författaren och
Thalia. Vidare »Sten Sture den yngre», ett välment,
ehuru ej synnerligt lyckadt försök, gjordt af krafter,
som måhända kunna blifva vuxna ett mindre svårt
företag än att teckna häfdernas lif i dramatiska
bilder. »Alboin» af Finn, som kom derefter, hade
dock påtagit sig en kanske ännu tyngre börda,
att ej blott gifva en tafla ur ett förflutet lif,
utan äfven uppfylla den tragiska konstens högsta
lagar, och Kar .- om ej löst uppgiften, åtminstone
visat sig ega klart medvetande om vilkoren för
dennas lösning. Kom så »den siste fosforisten»
Börjesons sista ålderdomsarbete, »En statshvälfning
i Korn», enligt den åldrade skaldens eget erkännande
en poetisk protest mot Leopolds psevdoklassiska
behandling af samma ämne i sin »Virginia», och ehuru
vittnande om mycken ungdomlig friskhet i känslan,
dock mindre tilltalande genom en i de minsta detaljer
framblickande okritisk härrnning af Shakspeare äfven
i sådana ting, i hvilka han ej bör efterliknas. Till
samma tid hörde äfven »Karl XI» af Hagberg, ett
stycke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
