Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkantilism. J. W. Arnberg: Anteckningar om frihetstidens Politiska Ekonomi. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
och skyldigheter på det ekonomiska området. Det
ideliga och lösaktiga vinglandet med statsunderstöd
och lån för fabrikernas uppkomst måste af sig
sjelf framkalla osäkerhet och lösaktighet i alla
kreditförhållanden och det var fåfängt att yrka
bättring i lagstiftningen eller lagskipningen i
detta hänseede, så länge staten sjelf föregick med
exemplet af skadliga och osunda kon-siderationer på
ett område, der noggrann punktlighet måste vara den
yppersta lagen. Har låg säkerligen den tyngsta af de
förbannelser, som åtföljde frihetstidens ekonomiska
system, oändligt mycket mera betydande an den
tillfälliga förlägenhet, som uttrycktes i den slutliga
balansen på millioner; framför allt osalig genom den
karakter af seg tradition och inom affärs-verlden
fortlefvande praxis, som den onekligen erhållit.
Men frihetstidens ekonomiska utveckling har dock
äfven en nnnan sida än denna mörka och nedslående
"bild, och vår förf. har vetat att betona densamma i
teckningen af den ekonomiska literaturens lifliga
verksamhet. »Trots alla de afsteg, hvartill
partiernas intriger och intressen förledde», säger
han, »har frihetstiden dock förtjent det vitsord ,
att den ärligt och med kärlek sökt befrämja landets
välstånd och blomstring. Att den deri misslyckades,
berodde till ej ringa del derpå, att den misskände
de väsentligaste lagarne för produktionen och bytet,
att den ej egde nog förtroende till den enskilda
företagsamhetens och vinstbegärets förmåga att skapa
allmän ordning på samma gång som allmänt välstånd, och
sålunda omgaf dem med hämmande skrankor, under det den
lockade en ej ringa del af det nationella arbetet in
på en bana, der det endast medelst det allmännas och
enskildas uppoffringar kunde fortgå; att den, med ett
ord, ej ville inom den allmänna hushållningens område
gifva tillräcklig plats åt den individuella friheten,
hvilken är framgångens främsta vilkor».
»Man får dock ej säga», förtsätter förf., »att
frihetstidens ekonomiska arbete varit fåfängt, eller
att dess enda vinst varit de lärdomar, som af dess
förvillelser kunna hemtns, och efterverlden bör icke
förglömma, att af detta arbete föddes till lif åsigter
om lagarne för samhällets förkofran, hvilka numera ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
