Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stoiska filosofien. — Seneca som person och filosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 10 —
förberedande verksamheten som advokat — och blev först
kvästor (ett slags statskamrer eller statsbokhållare) och inom
kort medlem av romerska senaten. Emellertid var
ämbets-mannalivet under kejsartiden nästan ännu mer än under
republikens tid utsatt för partistridernas skiften och
partierna voro nu mer oberäkneliga än någonsin, sedan de
blivit beroende av kejsarens vilja och de viljor, som i hans
omgivning stredo om makten över honom. År 41 blev
Seneca av kejsar Claudius, på föranstaltande av sina
avundsmän, landsförvisad till Corsica. Här tillbragte han ej
mindre än 8 år, och först år 49 blev han återkallad, enligt
vad man tror på särskild önskan av Claudius’ andra gemål,
den beryktade Agrippina, som ville anförtro
uppfostrin-gen av sin son, den blivande kejsar Nero — vid denna
tid en elvaårig gosse -— åt den redan nu berömde
filosofen. Det var icke lätt att bevara sin gunst hos en så
ombytlig och nyckfull personlighet som Agrippina, men
Seneca synes dock ha i ovanlig grad lyckats härmed, och
ännu efter Neros tronbestigning åtnjöt han den unge
kejsarens förtroende under de första fem åren (54—59 e. Kr.),
den lyckligaste tiden av Neros regering. Seneca var under
denna tid icke blott fästad vid hovet utan fungerade i
verkligheten som ett slags förste minister, och den allmänna
tillfredsställelse med Neros styrelse, som härskade i riket och
särskilt i Rom under dessa år, är helt säkert i väsentlig
grad just Senecas förtjänst.
Emellertid utvecklade sig Nero, som bekant, till det
sämre, och hans degenererade natur visade längre fram allt
mer ohöljt sina sämre sidor. Senecas inflytande avtog, medan
varjehanda lycksökare, särskilt en del frigivna slavar med
förslagna huvuden och total frihet från moraliska
betänkligheter, började draga fördel av kejsarens begynnande vansinne.
Seneca drog sig då efter en tid frivilligt tillbaka och levde
uteslutande för sin filosofi. Men han hade många fiender,
och år 65 blev han angiven hos kejsaren såsom delaktig i
en sammansvärjning, riktad mot dennes tron och liv.
Angivelsen var efter all sannolikhet alltigenom falsk och hade
sin väsentliga grund i angivarens och hans huvudmäns
önskan att få dela det rika byte, som en konfiskation av den
förut så mäktige mannens kolossala rikedomar skulle giva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
