Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets korthet - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 34 —
att, om de blott komma helbrägda ur denna sjukdom, de
för framtiden skola leva i stillhet. Nu tänka de på, huru
förgäves de hava tillrett, vad de ej få njuta av, huru
ändamålslös all deras möda varit. Men de åter, vilkas liv leves
fjärran från ämbeten, affärer och alla dessa bestyr, vad gör
det dem, om levnadsdagarnas tal ej blir så långt?
Ingenting av dem får gå bort till andra, ingenting kastas hän hit
och dit, ingenting överlåtes åt slumpen, ingenting går
förlorat genom vårdslöshet, ingenting skänkes bort, ingenting
är överflödigt, hela summan förräntar sig så att säga. Huru
kort alltså livet än kan vara, så räcker det rikligen till, och
för den skull, när helst den sista dagen är inne, tvekar den
vise ej att med fasta steg gå döden till mötes.
Du frågar måhända, vilka jag menar med dem, som jag
kallat det jäktande livets människor. Du skall icke tro, att
jag endast syftar på dem, som fastnat i basilikan1 till den grad,
att man måste släppa lös hundar för att få ut dem, eller dem,
som du ser trängas, vare sig mera hederligt, mitt i sin egen
uppvaktande skara eller på föraktligare sätt trängas i en
annans klienthop, eller dem, som tjänstaktigheten jämt kallar
ut från egna boningar för att stöta emot andras dörrar eller
dem, vilka springa på auktioner för att vinna en vanärande
vinst, som understundom för övrigt slutar med förlust.
Somliga följer oron även i sysslolösheten: i sin villa, på sin
soffa, mitt i ensamheten, även om de dragit sig tillbaka
från allt vad människor heter, äro de sig själva en börda.
Somligas liv bör icke benämnas ett liv i stillhet och ro, utan
ett liv i lättjefull oro.
1 Basilika var namnet på en större offentlig byggnad, avsedd för
rätts-förhandlingar, vissa offentliga möten och stundom även affärsverksamhet.
Den förnämsta basilikan i Rom var den av Julius Caesar påbörjade, av
Augustus fullbordade »Basilica Julia» vid forum. De fornkristna kyrkorna,
som lånat sin byggnadsstil från dessa samlingslokaler och ej från de
för folksamlingar icke avsedda hedniska templen, kallas, som bekant,
även basilikor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
