Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets korthet - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 50 —
regelbunden rörelse, och allt annat i världstillvaron, det ena
efter det andra fyllt av de underbaraste fenomen?
Vill du icke lämna stoftets små bestyr därhän och med
din själ betrakta dessa höga ting? Nu, medan du är i din
fulla kraft, är det rätta tiden att vända dig till detta bättre liv.
Om du det gör, väntar dig en rikedom av ädelt vetande, lust
och övning i dygder, glömska av begären, du lär dig
konsten att leva och konsten att dö, du vinner själens djupa
ro mitt i denna orons värld.
Beklagansvärd är allas deras lott, som hava mycket
att sköta, men beklagansvärdast är deras, som icke ens ha
sina egna bestyr att ombesörja; som få sova, först när en
annan sover, som få vandra i en annans steg, som få spisa, när
och så, som det smakar en annan, som måste älska och hata
— känslor som minst av alla låta sig kommenderas — efter
en annans order.
Om dessa människor vilja veta, huru kort deras liv är,
så må de tänka efter, till hur stor del detta liv verkligen är
deras eget. Då du nu ser deras purpurbrämade toga, mer
än en gång dem förunnad, då du hör deras namn äras på
forum, så hys ingen avund mot dem! Denna äreställning
vinnes för priset av livets förlust: för att ett enda år skall
få bära deras namn i konsulslistan, låta de alla sina år
förstöras. Somliga har döden skördat i själva begynnelsen
av deras kamp för ärelystnadens högsta mål, andra ha
visserligen efter tusen förödmjukelser och vedervärdigheter nått
upp till ärans höjd, men väl komna dit upp, ha de med
grämelse funnit, att allt vad de strävat för icke var något
annat än en titel i gravskriften; åter andra ha, när de i
sin höga ålderdom glömt, att de voro gubbar och börjat
uppgöra vittomfattande planer, som skulle höra ungdomen
till, mitt under den ovärdiga överansträngningen sett
ålderdomens vanmakt äntligen taga ut sin rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
