Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE SÖNDAGEN EFTER
TREFALDIGHET.
En tvekamp med den starke.
Luk. 7: 11—17.
Därefter begav han sig till en stad som hette
Nain; och med honom gingo hans lärjungar och
mycket folk. Och se, då han kom nära
stadsporten, bars där ut en död, och han var sin
moders ende son, och hon var änka; och en ganska
stor hop folk ifrån staden gick med henne.
När Herren fick se henne, ömkade han sig
över henne och sade till henne: "Gråt icke”. Och
han gick fram och rörde vid båren, och de som
buro stannade. Och han sade: ”Unge man, jag
säger dig: Stå upp.”
Då satte sig den döde upp och begynte tala.
Och han gav honom åt hans moder. Och alla
betogos av häpnad och prisade Gud och sade:
”En stor profet har uppstått ibland oss”. Och:
”Gud har sett tiU sitt folk”.
Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen
och i hela landet däromkring.
Döden är den starke hjälte, som ohejdat drager fram.
Han sätter sin prägel på allt och alla. Ja, han
förvandlar hela världsloppet till ett enda sorgetåg. Allt sedan
syndafallet tillhör honom allt med laglig rätt. Sorgetåget
skrider fram utan paus eller avbrott, beledsagat av tårar
och klagorop: ”Jag går mot döden vart jag går”, är dess
uttrycksfulla marschton.
Men över denne starke står likväl en Starkare, såsom
Herren Jesus själv uttrycker det. Döden har icke sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
