- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
429

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

viskar ett ödmjukt men starkt ord: ”Om jag blott får röra
vid hans mantel, så bliver jag hulpen”.

Tron är klarsynt. Kvinnan ser i Jesus den store
översteprästen, om vilkens smörjelse eller gudomliga
invigning psalmerna sjungit. Dennes av helig olja
drypande skägg och klädeslinningar var det vackraste en
israelit såg. Vid detta liknades broderskärlek och
broderssämja, Ps. 133. Och Ps. 45 utropar profetiskt om
Kristus, att han såsom Gud av sin gudomlige Fader blivit
smord med glädjens olja mer än alla hans medbroder
(prästerna). Detta tar tron sikte på. Därav jubeltonen:
Om jag blott får. Tron skådar glädjeoljans skimmer hos
Kristus. Ja, hela hans person även det yttre ända till
mantellinningen är övergjuten med den oljan. Ett
vidrörande om än så svagt inhöstar glädje, ej tom och
skenbar utan reel glädje, uppburen av hjälp. Ja, så skådar
tron. Och tar risken. Ty riskabelt är det. Det är de
”sjuttiotusen famnarnas djup”, som tron sålunda ger sig
ut på för att antingen sjunka eller bärgas. Och så
stapplar tron åstad. Det går sakta och trevande. Ty
krafterna äro uttömda vid alla försök som förut gjorts. Men
Gud ske lov att så mycken kraft ännu fanns kvar, att
kvinnan nådde fram till Jesus! — Om jag allenast får.
Och hon fick. Hon fick både röra vid Jesus och bli hjälpt
av honom.

Och nu var det gjort. Förskräckt för sig själv och
vad som kunde bli följden lyssnar kvinnan till Frälsarens
och lärjungarnas samtal om saken: Vem var det som
rörde vid mig? — Vem var det? Folket trycker och
tränger dig på alla sidor. — Ja väl. Men det var ett
vidrörande som öppnade kranen och undfick kraft av mig.

— Alla vidröranden voro ej på det sättet. Tanklöshetens,
likgiltighetens, nyfikenhetens vidröranden, sådana som
ofrivilligt ske i alla gudstjänster och andliga möten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free