Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna var emellertid ej så lätt att erhålla, ty
Rom var dock ett rättsordnat samhälle, och det
måste företes talande och verkliga skäl för att en
dödsdom skulle kunna fällas.
Judarnas andliga myndigheter voro ju klara i
saken. Fången hade bekänt sig vara Guds Son.
Och det var majestätsförbrytelse mot Gud. Men
romarna hade ingen Gud utan gudar. Och en mer
eller mindre var väl för dem inte så viktigt. I all
synnerhet som Rom nu lutade mot fall bort ifrån
sina gudar.
Men det var en annan punkt, som romarna voro
känsliga på: det som rörde det världsliga
regementet. Judarnas konung, det ordet skorrade illa
i de kejserliga makthavandenas öron. Och den
strängen förstodo nu judarna att spela på.
Här måste landshövdingen gripa in. Och han
grep in efter vanlig världslig ämbetsplikt. Han
förstod inte alls vad det var för en fånge han hade
att göra med. Att Jesu person och hans sak lågo
himmelshögt ovan om Pilati jordiskt inställda
ämbete och ämbetsutövning, visste han ej.
Det är därför som dessa Johannes’ härliga
skildringar av rättegången med Jesus ge oss bilden av
en i svaghet och ovetenhet vacklande domare.
Domaren har alla maktens medel och en absolut
majoritet och fången står en ”avkraftad”, ensam
man; men han har sanningen och sanningens Gud
samt den styrka det ger. Dock, han har tagit sig
an en sjuk sak: människosfäktets usla ställning.
dess synd och orättfärdiga väsen. Den skall han
"" ’ 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
