Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är den rikaste mannen i Panama, i hela Amerika. Jag
kommer att bli mäktig...”
”Men ni var hos min dotter då hon dog”, avbröt
Enrico sin suckan. ”Hade hon ingen hälsning till
mig?”
”Jo”, snyftade Torres, verkligt gripen av
dödsscenen i sin fantasi. ”Hon dog med ert namn på sina
läppar. Hennes sista ord voro ...”
Men han tystnade med uppspärrade ögon, ty han
såg nu Plenry och Leoncia på det naturligaste och
mest obesvärade sätt i världen gå över rummet
inbegripna i lugnt samtal. Utan att lägga märke till
Torres gingo de bort till fönstret, alltjämt fördjupade
i samtal.
”Ni sade att hennes sista ord voro.. . ?” upprepade
Enrico.
”Jag... jag har ljugit för er”, stammade Torres
och sökte vinna tid för att komma ur knipan. ”Jag
var säker på att de voro så godt som döda och aldrig
mera skulle komma tillbaka. Och jag ville mildra
slaget för er, senor Solano, genom att upprepa vad
jag trodde skulle bli hennes sista ord då hon dog. Och
den där Francis, som ni har fattat tycke för... jag
tyckte det var bättre att ni skulle tro honom vara död
än veta att han är en sådan gringousling som han är.”
Nu skällde hunden gladt vid skärmen, och de båda
indianerna hade den största möda att hålla honom
tillbaka. Men i stället för att misstänka något gick
Torres bara på.
”1 dalen finns en stackars galen kvinna som påstår
att hon kan läsa i framtiden. Det är en grym och
blodtörstig varelse. Jag nekar inte för att hon ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
