Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olyckligtvis kommer hon aldrig att rå. om mitt
hjärta.”
Hela sanningen stod i ett nu klar för drottningen.
Hon tog sig krampaktigt med handen åt hjärtat och
var nära att svimma av sinnesrörelse. De talade
fortfarande inne i biblioteket, men hon hörde ingenting
vidare, medan hon ansträngde sig att återfå
självbehärskningen. Med sänkt huvud, som en vålnad av
den stolta, härliga kvinna och hustru hon varit för
några minuter sedan, vacklade hon slutligen över
hallen och släpade sig som en sömngångerska uppför
trappan. Uppe i sitt rum förlorade hon all besinning. Hon
drog Francis’ ring från sitt finger och trampade på
den. Från sina sinnen kastade hon sig på sin bädd
och lyckades endast med svårighet hålla sig stilla då
Francis tittade in, innan han gick till sängs.
Hon gav honom en timme, som föreföll henne som
tusen århundraden, till att somna. Sedan steg hon
upp, tog den juvelbesatta dolken som varit hennes i
de Förlorade själarnas dal, och smög sig på tå in i
hans rum. Där, på byrån stod den stora fotografien
av Leoncia. Obeslutsam, kramande dolken mellan sina
fingrar så att det gjorde ondt, tvekade hon mellan
mannen och Leoncia. Hon stod bredvid hans säng
och höjde redan vapnet för att stöta till, men då
gjorde en frambrytande tåreflod hennes ögon skumma,
hon snyftade högt och dolken föll på mattan.
Hon ändrade sitt beslut och gick bort till byrån.
Där lågo ett notisblock och en blyertspenna. Hon
skrev ett par ord, rev ut bladet och lade det över
Leon-cias porträtt som låg där uppåtvändt på byråns trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
