Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marken visste han att aldrig mera skulle denna högra
arm, som var krossad från handleden till armbågen,
kunna handtera en bössa.
Men Henry sköt icke bra. Han hade nyss trådt ut
från tjugufyra timmars mörker i tunneln, och hans
ögon kunde ej genast vänja sig vid det bländande
solljuset. Hans första skott hade lyckats. Men hans
följande skott träffade endast marken i närheten av
el Jefe och Torres, då de togo till flykten in i
buskarna.
Tio minuter därefter såg Torres, som följde efter
den sårade Jefe, en av de Förlorade själarnas kvinnor
springa fram bakom ett träd och slå honom i
huvudet med en stor sten som hon svängde i bägge sina
händer. Torres sköt ner henne, sedan korsade han
sig förfärad och rusade vidare. Bakom sig hörde
han på avstånd rop från förföljarna, Henry och
bröderna Solano, och han erinrade sig den bild av sitt eget
slut, som han sett en skymt av i Världsspegeln, och
undrade om det nu var förestående. Men av denna
syn mindes han ingen grönska, endast klippor och
gassande sol och ben av djur. Hoppet flammade upp
på nytt vid den tanken. Detta slut skulle kanske inte
inträffa i dag, kanske inte ens i år. Vem kunde veta
det? Det kunde dröja tjugu år innan detta slut kom.
Då han dök ut från djungeln befann han sig på en
bergås av någonting som såg ut som för längesedan
vittrad lava. Här lämnade han inga spår efter sig,
och sedan han passerat den fortsatte han sin flykt
genom en ny djungel och hoppades åter att han skulle
lyckas undkomma förföljarna. Hans flyktplan antog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
