- Project Runeberg -  Genom Europa efter en bulldogg. Studentminnen, historier och hugskott /
94

(1907) [MARC] Author: Johan Levart
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvarför gjorde du det då?

— Naturligtvis af mitt goda hjärta.

— Nej du, sade min rödhårige vän och visade sina
små råttänder. Det gjorde du endast af pur egennytta.

— Hvafalls?

— Jo, jag står för hvad jag sagt. Kände du dig inte
illa till mods då du såg den fattige busen?

— Jo visst!

— Kände du dig inte bättre till mods då du skänkt
honom tolfskillingen?

— Jo, det är klart.

— Nå, då gjorde du ju det af pur egennytta. För en
fattig tolfskilling köpte du dig lättadt samvete och ett
briljant humör. All välgörenhet är egoism, ser du.

Jag teg. Jag kände mig nästan till hälften besegrad.
Min väns små gröna ögon lyste af skadeglädje. Han fick
öfvertaget i dispyten hela eftermiddagen. Jag var mild
och foglig som ett lamm och försjönk mest i naturens
skönhet och milda drömmar.

Eftermiddagen gled undan och kvällen kom. I
glädjen öfver sin stadfästa öfverlägsenhet bjöd min gode vän
på supé. Vi gingo på en mycket fin restaurant. Gös å la
Colbert och Filét å la Gustaf V Adolf slunko ned utan
synbar ansträngning, genevem var god, dito pilsnern, och
den eldiga bourgogne vi därefter förtärde gaf själarne en
obestridlig lyftning.

Efteråt sutto vi länge tillhopa i kaféet, och den gröna
cura$aon smälte den is, som möjligen ännu fanns kvar kring
våra hjärtan. Min rödhårige vän och värd var
älskvärdheten själf, och jag var fortfarande foglig som ett litet
lamm. Vi talade om kunskapens träd på godt och ondt
och smädade våra medmänniskor. Vi sutto där länge och
väl, ty sådan är människan.

Då vi ändtligen kommo ut funno vi vårnatten
hänförande skön. Himlen hängde däruppe som en mörkblå
kungamantel kantad med molnens hvita hermelin och
genomstungen af stjärnornas glada prickar.

Vi vandrade gata upp och gata ned och gåfvo hvar
andra vackra förtroenden. Då vi ändtligen funno det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljbulldogg/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free