- Project Runeberg -  John Finkelman /
54

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

whisky sedan! Jag riktigt storknade då jag tog den.
Br-r-r! Jag kan känna den än i dag.

Jag blev alldeles häpen över vad Franske Frank
fick betala — åttio cents. Åttio cents! Det föreföll
mig, som var en ekonomisk själ, alldeles oerhört.
Åttio cents — lika mycket som jag fått för åtta långa
timmar vid min maskin — halkade ner genom strupen
på en sekund och med en otäck eftersmak för min
del. Det var inte tu tal om att inte Franske Frank
var en slösare.

Jag hade brådtom att komma ut i solskenet och över
vattnet till min härliga båt. Men ingen gjorde sig
någon brådska, inte ens Spindeln, min egen gast. Jag
hade inte den ringaste aning om varför alla stodo kvar.
Sedan har jag många gånger tänkt på, hur de måste
ha sett på mig nykomlingen, som hälsats välkommen
i deras sällskap och som nu hängde mot disken utan
att göra ens en min av att också bjuda på en omgång.

Franske Frank, som utan att jag visste det svälj t
sin förargelse från föregående dag, började nu, när han
hade pengarna för Raketen i fickan, att bete sig
märkvärdigt mot mig. Jag lade märke till hans förändrade
uppförande och den lömska glansen i hans ögon, men
förstod ingenting. Ju mer jag såg av människorna,
desto märkvärdigare tyckte jag att de voro. Johnny
Heinhold lutade sig över disken och viskade mig i
örat: »Han är lömsk på er. Akta er.»

Jag nickade samförstånd, som om jag mycket väl
begripit. Men i själva verket var jag alldeles häpen.
Herre gud! Jag, som arbetat hårdt och läst
äventyrsböcker, som inte var mer än femton år gammal, som
inte ens drömt om att ägna »Drottningen» den min-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free