Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kahekilis ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne nu och säga till henne att befalla dig att svara.
Men det skulle vara en dumhet, och du skulle då
begå en ännu större dumhet. Säg mig hemligheten, så
får hon aldrig veta den. En kvinnas läppar måste
babbla om allt vad som flyter in genom hennes öron,
ty hon är så skapad. Jag är en man, och mannen är
annorlunda skapad. Som du väl vet suga mina
läppar sig fast omkring hemligheten som en bläckfisk
suger sig fast vid den salta klippan. Om du inte
vill tala om det för mig, kan du tala om det för
Ka-lama och mig tillsammans, och hennes läppar skola
tala, hennes läppar skola tala så att den lägsta
mala-hini snart skall veta vad du och jag annars ensamma
skulle veta.”
Kumuhana satt länge tyst, övervägande
argumentet och utan att kunna finna någon möjlighet att
undgå dess logik.
”Stor är din Aao/c-klokhet”, medgav han slutligen.
”Ja eller nej?” ansatte Hardman Pool honom.
Kumuhana såg sig först omkring, sedan stannade
hans ögon på flickan som fläktade bort flugor.
”Gå”, befallde Pool henne. ”Och kom inte
tillbaka förr än du hör att jag klappar i händerna.”
Hardman Pool sade ingenting vidare, ej ens sedan
flugfläkterskan hade försvunnit in i huset, men hans
diamanthårda min sade: ”Ja eller nej ?”
Åter såg Kumuhana sig noga omkring, och han
tittade även upp i johannisbrödträdet, som om han
varit rädd för en dold lyssnare. Plan var mycket
torr om läpparna. Han fuktade dem upprepade gånger
med tungan. Två gånger försökte han tala, men med
hes röst. Slutligen viskade han med nedböjt huvud,
4. Hawaji-noveller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
