Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ah Kims tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häpen av alla var Ah Kim, men han kunde ej rå för
det, och fastän han ej fick flera rapp, fortfor han att
gråta.
”Varför grät du?” frågade Li Faa ofta. ”Det var
det dummaste du kunde göra. Hon slog dig ju inte.”
”Vänta tills vi äro gifta”, svarade Ah Kim alltid,
”då skall jag tala om det för dig, Månlilja.”
En eftermiddag två år därefter återvände Ah Kim,
mera lik en vattenmelon än någonsin, från en
sammankomst i kinesiska Protektionistföreningen och fann
sin mor död i sängen. Smalare och hotfullare än
någonsin var hennes panna med det bakåtborstade håret.
Men över hennes ansikte låg ett matt leende.
Gudarna hade varit nådiga. Hon hade dött utan
plågor.
Han telefonerade först till Li Faa, men träffade
henne ej förr än han ringt upp mrs Chang Lucy.
Sedan nyheten blivit känd bestämdes giftermålet tio
gånger tidigare än det gammalkinesiska bruket
fordrar. Och om det vid ett kinesiskt bröllop finns
något som motsvarar en brudtärna, så var mrs Chang
Lucy en sådan.
”Hör nu”, sade Li Faa till Ah Kim då hon blev
ensam med honom under bröllopsnatten, ”varför grät
du den där dagen då din mor pryglade dig i
butiken? Det var så dumt av dig. Hon slog dig ju inte
ens.”
”Det var därför jag grät”, svarade Ah Kim.
Li Faa såg upp på honom utan att förstå.
”Jag grät”, förklarade han, ”emedan jag plötsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
