Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han valde att spela sin egen hand och gick bara med
i kombinationer när de var defensiva eller offensiva i större
sammanhang. Därför gick han in i Gruvägarförbundet trots att
han betalade de högsta lönerna och han gjorde upp planerna
för den strid som effektivt hejdade lönearbetarnas växande
upproriskhet. Tiderna hade förändrats. De gamla dagarna var
borta för alltid. Det var en ny epok och den välmående
gruvägaren Ljusan Dag var lojal mot sin nya klass. Visserligen
gjordes de gamla kompisar som arbetade under honom till
förmän över chechaquoerna för att räddas från de organiserade
gruvägarnas klubba, men detta var för Ljusan Dag en
hjärtefråga, inte en förnuftsfråga. I sitt hjärta mindes han de gamla
dagarna fast han med förnuftet spelade det ekonomiska spelet
enligt senaste och mest praktiska metoder.
Men bortsett från en sådan gruppsamverkan mellan
utsu-garna vägrade han att knyta sig till någon annan mans spel.
Han spelade den stora handen ensam och han behövde alla
sina pengar för egna insatser. Den nyöppnade börsen
intresserade honom mycket. Han hade aldrig förr sett en sådan
institution, men han upptäckte snabbt dess fördelar och lärde sig
använda dem. Framförallt var det hasardspel och många gånger
när det inte alls var nödvändigt för att hans egna företag skulle
kunna genomföras gick han till börsen för en chansning, som
han sa, bara för ro skull.
— Det här är bättre än farao, var hans kommentar en dag
när han hade hållit Dawsons börshajar febriga en hel vecka
genom att ömsom spekulera i hausse och ömsom i baisse till
dess han visade sin hand och tog in en pott som skulle ha varit
en hel förmögenhet för varje annan man.
Andra män hade gett sig iväg söderut mot Staterna efter att
ha gjort sitt fynd. De hade tagit semester från den hårda
polar-kampen. Men när man frågade honom när han skulle resa,
skrattade Ljusan Dag alltid och sa att han skulle göra det
när han spelat ut hela sin hand. Han tillade också att bara en
dåre stack från spelet just när han hade fått en vinnande hand.
De tusentals hjältedyrkande chechaquoerna ansåg att Ljusan
Dag var en man som inte visste vad fruktan ville säga. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
