Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hon hade varit på väg åt det hållet sent den förra
söndagseftermiddagen och tydligen varit på väg hem.
Det hade varit en fruktlös dag vad henne beträffade, dock
hade dagen inte varit helt lönlös, då han hade njutit av
den friska luften och sin häst så mycket att han nästa dag
gav sina agenter i uppdrag att leta rätt på den bästa
kastanje-färgade fux som kunde köpas för pengar. Då och då under
veckan tittade han på den ena kastanjefärgade fuxen efter den
andra. Han prövade flera av dem men kunde inte finna någon
han trivdes med. Först på lördagen fann han Bob. Ljusan Dag
visste att det var honom han ville ha så fort han fick ögonen
på honom. Fast han var ovanligt stor för att vara en ridhäst
var han inte för stor för en grov karl som Ljusan Dag. Bob
var i utmärkt kondition, när solljuset träffade honom var han
som en eldsflamma, hans manke gnistrade som av juveler.
— Han är toppen, sa Ljusan Dag. Men hästhandlaren var
inte så hoppfull. Han sålde hästen i kommission och ägaren
hade krävt att man skulle framhålla Bobs verkliga karaktär.
— Han är inte en riktigt elak häst, men han är en farlig
en. Proppfull av ättika och allmän jävlighet utan att vara
elak. Han kunde rätt som det är ha ihjäl er så där på lek
utan att mena illa. Jag skulle själv inte kunna tänka mig rida
honom. Men han är fin. Se vilka lungor han har. Och se på
benen. Inte ett fel på honom. Han har aldrig varit skadad
eller utarbetad. Ingen har lyckats pumpa ut honom. Det är
en bergshäst också, inriden på bergsstigar och så där, uppfödd
i hårda trakter. Han är som en stenget, säker på foten så länge
han inte får för sig att han ska vrenskas. Han skyggar inte.
Han är inte rädd heller även om han kan låtsas. Slår inte
bakut men stegrar sig. Måste ridas med språngrem. Han har
ett dåligt trick att rätt som det är bara snurra runt. Det tycker
han är skämtsamt. Det beror helt på hur han känner sig. Ena
dagen ger han sig iväg snällt och hyggligt hundrafemtio
kilometer. Nästa dag kan han vara stört omöjlig att handskas med
redan innan man hunnit komma iväg. Han är så van vid bilar
att han kan lägga sig ned och sova bredvid en eller käka hö
ur en. Han kan låta nitton bilar passera utan att blinka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
