- Project Runeberg -  Klasskamp /
7

(1927) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Företal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tig arbetare blev socialismen respektabel, då den
exploaterades.

Endast farliga saker äro avskräckande. Det som inte
är farligt är alltid aktningsvärt. Så är det också med
socialismen i Förenta staterna. I flera år har den varit
aktningsvärd — en älsklig och vacker utopisk dröm
enligt den borgerliga uppfattningen, men ändå en dröm,
bara en dröm. Under denna period, som nyss har slutat,
tolererades socialismen emedan den var omöjlig och icke
hotande. Många av dess åskviggar hade hlivit stulna,
och arbetarna hade blidkats med fulla middagskorgar.
Man hade ingenting att vara rädd för. Den hyggliga
gamla världen snurrade vidare, kuponger klipptes och
man sög ut större vinst än någonsin av arbetsträlarna.
Kupongklippning och vinslsugning skulle fortfara i
oändlighet. Det var privilegier av gudomligt ursprung och
som man innehade med gudomlig rätt. Så sade
tidningarna, prästerna och högskoledireklionen, ocli vad de säga
är naturligtvis så — för den borgerliga uppfattningen.

Så kom presidentvalet 1904. Som en blixt från klar
himmel kom nyheten om socialisternas 435,000 röster
— nära 400 procents ökning på fyra år, det största
röstantal för ett parti i tredje rummet sedan inbördeskriget,
med ett enda undantag. Socialismen hade visat att den
var en livfull och växande revolutionär kraft, och nu
blev den åter lika hotande som förr. Jag är rädd för att
varken den eller jag nu längre äro aktningsvärda.
Landets kapitalistpress styrker mig i denna åsikt, och här
följa några utvalda yttranden av denna kapitalistpress:

»Det konstitutionella demokratiska partiet är dött. Det
kontinentala Europas socialdemokratiska parti, som
predikar missnöje och klasshat, angriper lagar, egendom och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljklasskmp/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free